En Världsomsegling Under Havet (Mellannivå)

Ett mystiskt havsmonster

Året är 1866 och världen blir förvånad när många fartyg rapporterar att de har sett ett konstigt och skrämmande monster i haven. Många människor börjar prata om det här märkliga monstret, och tidningarna skriver artiklar om att det är ett gigantiskt djur, kanske en val, en stor orm eller till och med ett mystiskt djur som ingen sett förut. Sjömän blir rädda, och vissa fartyg vågar inte längre åka ut på havet eftersom de är oroliga för att träffa på monstret. Det pratas i alla städer om vad det kan vara, och vetenskapsmän diskuterar om detta verkligen är ett djur eller kanske bara en fantasi.

I Paris läser professor Pierre Aronnax, som är expert på havsdjur, om nyheterna. Han är mycket intresserad av havets hemligheter och har skrivit böcker om livet under vattnet. När han hör om monstret vill han undersöka saken närmare. Hans tjänare, Conseil, som alltid följer honom, bestämmer sig för att följa med. Samtidigt får Aronnax en inbjudan från den amerikanska regeringen. De vill att han ska delta i en expedition som ska försöka hitta och oskadliggöra det mystiska monstret. Expeditionen ska ledas av den amerikanska marinen, och de bjuder in Aronnax som expert.

Expeditionen avgår från New York på fartyget Abraham Lincoln. Ombord finns förutom professor Aronnax och Conseil också Ned Land, en berömd harpunerare från Kanada. Ned är känd för att han är modig och skicklig på att jaga valar och andra stora djur i havet. Han är dock skeptisk till om monstret verkligen finns, men han ser det som en utmaning och hoppas att kunna fånga det om han får chansen.

De ger sig ut på havet, och sökandet efter monstret pågår i flera månader. Fartyget Abraham Lincoln åker först söderut, runt Sydamerikas spets, och sedan ut i Stilla havet. Under resan blir stämningen ombord mer och mer spänd. Sjömännen är trötta och många börjar tvivla på att monstret ens existerar. Professor Aronnax försöker hålla modet uppe och fortsätter att studera havet och prata med de andra om vad de ska göra om de hittar monstret. Ned Land, som först var skeptisk, blir också otålig och tycker att de slösar tid.

Plötsligt, efter fem månaders letande, får de syn på något stort och mörkt som rör sig i vattnet. Det är sent på kvällen, och många på skeppet har börjat tappa hoppet. Men nu väcks hoppet till liv igen. Kaptenen på Abraham Lincoln ger order om att närma sig varelsen. Ned Land förbereder sin harpun och alla är redo att slå till. När de kommer närmare ser de tydligt hur det konstiga djuret rör sig snabbt i vattnet och lyser svagt i mörkret, nästan som om det har ett eget ljus. Skeppet försöker följa efter monstret, men det är snabbt och smidigt, och verkar leka med fartyget.

Plötsligt attackerar monstret fartyget. Abraham Lincoln skakas av en kraftig stöt och flera personer kastas omkull. Professor Aronnax, Conseil och Ned Land kastas över bord av kraften från stöten. De hamnar i det kalla och mörka vattnet och försöker simma för att hålla sig vid liv. De ser fartyget försvinna längre bort och förstår att de måste klara sig själva. I det mörka vattnet simmar de mot det de tror är monstret, eftersom det verkar vara deras enda chans att komma upp ur vattnet och vila.

När de närmar sig varelsen inser de snart att det inte är något vanligt djur. Ytan de klättrar upp på är hård och kall som metall. De bankar på ytan och hör hur det ekar, och förstår att detta inte är en levande varelse. Till sin förvåning upptäcker de att de ligger på något som liknar ett jättestort metalliskt skepp. Det har en märklig form, liknar ingen båt de sett tidigare, och de kan se små fönster längs sidan där ljus lyser ut. Conseil är först rädd, men Aronnax är nyfiken och försöker hitta en öppning.

Efter en stunds letande hittar de en lucka. De bankar på den och hoppas att någon på insidan ska höra dem. Till slut öppnas luckan, och de tre männen dras in i det konstiga fartyget av män i märkliga kläder. De är rädda, frusna och mycket trötta efter att ha kämpat i vattnet. De märker genast att detta inte är ett vanligt fartyg. Inuti är allt modernt och märkligt, med rör, lampor och maskiner som ingen av dem tidigare har sett.

De tas till ett rum där de får torra kläder och mat. Männen som arbetar ombord pratar ett språk som Aronnax, Conseil och Ned Land inte förstår. Stämningen är spänd, och de tre fångarna undrar vad som ska hända med dem. De diskuterar om de har blivit tagna av pirater eller om de är på väg att bli dödade. Men efter en stund kommer en man in i rummet. Han är lång, klädd i en mörk dräkt och har ett allvarligt ansikte. Han presenterar sig som kapten Nemo.

Kapten Nemo förklarar att de är ombord på hans undervattensfartyg, Nautilus. Han berättar att Nautilus är en ubåt, byggd i hemlighet och att ingen utanför besättningen vet att den existerar. Han berättar också att Nautilus kan resa djupt under vattnet och färdas långa sträckor utan att behöva gå upp till ytan. Nemo säger att han har byggt denna ubåt för att leva utanför samhället och vara fri från alla länders lagar och regler.

Aronnax, Conseil och Ned Land är både fascinerade och oroliga. De har hört talas om ubåtar, men aldrig sett någon så avancerad. Nemo förklarar att de nu är hans gäster – eller fångar – och att de inte kan lämna Nautilus, eftersom han inte vill att någon ska avslöja hemligheten med hans fartyg. Han lovar dock att de ska få vara trygga och att de kommer att få se underverk under havet som ingen annan människa sett tidigare.

Samtalet med kapten Nemo väcker många frågor hos de tre männen. Aronnax, som är forskare, blir snabbt intresserad av allt han ser ombord. Han börjar tänka att detta kanske är en chans att få uppleva något som ingen annan människa har gjort. Ned Land, däremot, blir misstänksam och vill hitta ett sätt att fly. Conseil, som alltid är lojal mot Aronnax, försöker lugna stämningen och anpassa sig till situationen.

På så sätt börjar deras liv ombord på Nautilus – ett liv som kommer att bli fullt av äventyr, faror och fantastiska upptäckter under haven.

Livet ombord Nautilus

Kapten Nemo förklarar tidigt för professor Aronnax, Conseil och Ned Land att de inte får lämna ubåten Nautilus. Han berättar att det är nödvändigt för att skydda hemligheten om Nautilus och allt som finns ombord. Nemo vill leva utanför samhället, och han litar inte på någon utanför besättningen. Han är vänlig men bestämd, och han säger klart att även om de får leva och resa med honom, kan de aldrig återvända till land eller berätta för någon om vad de sett. För de tre gästerna är det en chock att förstå att de nu är fångar, men de har inget val utan måste acceptera sin nya situation.

Efter att det första dramat lagt sig, visar kapten Nemo och hans besättning hur Nautilus fungerar. Nemo är mycket stolt över sin ubåt och älskar att berätta om alla detaljer. Nautilus är inte som vanliga fartyg – den är byggd i metall och helt sluten, så att den kan resa under vattenytan i långa perioder. Allt ombord drivs av elektricitet, vilket är väldigt avancerat för tiden. Nemo visar de tre hur han samlar in energi från havet och hur maskinerna ombord gör att Nautilus kan röra sig tyst och smidigt under vattnet. De ser hur ubåten kan sjunka ner till stora djup och stiga upp till ytan igen när det behövs.

Professor Aronnax blir fascinerad av alla tekniska lösningar. Han får se batterier, pumpar, stora motorer och ett styrsystem som gör att Nautilus nästan känns levande. Nemo berättar att elektricitet är framtiden och att han har använt sin kunskap och sitt hat mot världen ovanför för att skapa ett självständigt liv under havet. Besättningen på Nautilus är också mycket skicklig – alla vet exakt vad de ska göra och verkar trivas i sitt isolerade liv. Aronnax ser att männen respekterar Nemo som ledare, även om han verkar ensam.

Efter en tid börjar Nautilus sin långa resa under världshaven. De tre fångarna blir mer och mer vana vid livet ombord. De sover i små, men bekväma rum, äter mat som kommer från havet – fisk, skaldjur, tång – och får kläder av speciellt material som tål vatten. Kapten Nemo låter dem gå fritt på vissa delar av ubåten, men de är ständigt övervakade. Ned Land, som är van vid friheten på havet, blir snabbt frustrerad och börjar tänka på flyktplaner, men för tillfället måste han vänta och se.

Nemo bjuder ofta in Aronnax, Conseil och Ned Land till sin salong, ett stort rum med mjuka mattor, böcker, konst och kartor över haven. Här har Nemo också ett stort fönster av tjockt glas, där man kan titta ut i det mörka vattnet och se fiskar simma förbi. Kaptenen använder detta rum för att visa sina gäster det vackra och märkliga livet under ytan. Han är mycket kunnig om havets hemligheter och berättar gärna för Aronnax om alla arter, växter och geologiska formationer de ser.

En dag sänker Nautilus sig ner till ett korallrev. Genom de stora glasfönstren ser Aronnax färgglada fiskar, sjöstjärnor, stora snäckor och dansande maneter. Det känns nästan som att gå på en undervattenspromenad i en magisk trädgård. Nemo berättar att han ibland går utanför Nautilus i en särskild dykardräkt, och han erbjuder sina gäster att följa med på sådana utflykter. Aronnax och Conseil, nyfikna som alltid, tackar ja, medan Ned Land är mer försiktig. Under en av dessa vandringar utanför ubåten får de verkligen uppleva havets skönhet – korallernas mjuka former, fiskarnas rörelser och det tysta, blå ljuset under ytan. De stöter även på faror som hajar och stora bläckfiskar, men med Nemos ledning klarar de sig alltid.

Nautilus fortsätter sin resa, och gästerna får se fler otroliga saker. Vid ett tillfälle stannar de vid ett gammalt vrak, ett fartyg som sjunkit för länge sedan. Nemo berättar att havet är fullt av hemligheter och att många av världens skatter ligger gömda på havsbotten. Med hjälp av lampor och dykardräkter undersöker de vraket, och Aronnax blir överväldigad av alla saker som finns kvar – gamla kanoner, kistor, mynt och föremål från ett förlorat liv.

En av de mest spännande upplevelserna är när Nautilus tar sig ner till de ruiner som kapten Nemo påstår är det förlorade Atlantis. Aronnax har alltid hört legender om denna stad, men aldrig trott att någon verkligen skulle hitta den. Genom glasfönstren och på en av utflykterna ser de gamla pelare, statyer och väggar täckta av havslevande djur och koraller. Nemo berättar om Atlantis historia och säger att det är bevis på hur stora civilisationer kan gå under och glömmas bort. Aronnax är djupt imponerad och förstår att resan med Nautilus ger honom möjlighet att se det som ingen annan har sett.

Under de långa kvällarna ombord pratar Nemo ibland mer öppet med Aronnax och de andra. Han berättar lite om sitt förflutna, men avslöjar aldrig alla detaljer. Han säger att han har lämnat människornas värld eftersom han blivit sviken och förlorat allt han älskat. Livet på Nautilus är hans sätt att söka frihet och hämnd mot de krafter som förstört hans liv. Han känner sig mer hemma under vattnet än på land, och han vill inte ha kontakt med regeringar eller samhällen längre. Det är tydligt att han bär på mycket sorg, men han visar också en stor kärlek till havet och dess invånare.

Trots alla äventyr och underbara upptäckter börjar Aronnax, Conseil och Ned Land förstå att de är fångar ombord på Nautilus. De har ingen möjlighet att lämna fartyget eller kontakta omvärlden. Ned Land, som hela tiden längtat efter friheten, blir allt mer otålig och vill försöka rymma. Aronnax försöker trösta honom med att de åtminstone får uppleva fantastiska saker som ingen annan människa fått se. Men känslan av att vara instängd blir starkare för varje dag. Nautilus fortsätter sin färd under havets yta, och ingen av dem vet vad som väntar längre fram.

Fantastiska äventyr under havet

Nautilus fortsätter sin resa genom världens hav, och Aronnax, Conseil och Ned Land får se många platser som de aldrig kunnat drömma om. De färdas under vattenytan i dagar och ibland veckor utan att komma upp till land eller se andra människor. För varje dag som går lär de sig mer om havets mysterier, men också om farorna och den frihet de förlorat. Livet ombord är en blandning av fascination och oro, och relationen mellan kapten Nemo och hans gäster blir alltmer komplicerad.

Resan tar dem till alla världens hörn. Nautilus kan röra sig under de tjockaste isarna i Arktis, simma djupt ner i oceanens mörker och glida fram mellan korallöar i tropikerna. Kapten Nemo bestämmer själv vart de ska åka, och ibland verkar han bara vilja undvika land och människor. Ibland berättar han för Aronnax om nästa mål, men ofta är resplanerna en hemlighet. Nautilus är så tekniskt avancerad att den kan färdas mycket snabbt och länge utan att behöva gå upp till ytan för luft eller förnödenheter.

En dag styr kapten Nemo ubåten mot Sydpolen – en plats ingen människa har besökt tidigare. Professor Aronnax är både förvånad och imponerad, eftersom han vet att havet där är täckt av tjock is och att det är mycket kallt och farligt. Nautilus tränger sig igenom ismassor och simmar längre söderut än något annat fartyg har gjort. Men plötsligt blir resan livsfarlig. De fastnar under isen, och det verkar som att hela ubåten ska krossas. Temperaturen sjunker snabbt, och syret ombord börjar ta slut. Besättningen och passagerarna får panik, men Nemo behåller lugnet och leder arbetet för att rädda Nautilus.

Alla måste hjälpas åt för att gräva och skära sig ut genom isen med hjälp av ubåtens verktyg och maskiner. Aronnax, Conseil och Ned Land arbetar tillsammans med besättningen och slår mot isen utanför fartyget med speciella verktyg. Det är hårt och farligt arbete. Efter många timmars slit lyckas de till slut öppna en väg ut ur isen och kan simma vidare. Det är en lättnad för alla, och när Nautilus till sist bryter sig fri och når öppet vatten igen, jublar besättningen. Men upplevelsen gör att alla inser hur utsatta de är där nere under isen, långt från världen ovanför.

Efter den dramatiska resan till Sydpolen vänder Nautilus mot varmare vatten. Vid Crespoön får de möjlighet att utforska en undervattensskog. Kapten Nemo organiserar en jakt, och han bjuder in sina gäster att delta. De får ta på sig dykardräkter och ta med sig harpuner och speciella syrebehållare. Undervattensskogen är fylld av märkliga djur – bland annat stora hajar och färgstarka fiskar som rör sig mellan tång och koraller. Det är ett av de mest spännande äventyren under hela resan. Ned Land, som är van vid att jaga, tycker om utmaningen och lyckas fånga en stor haj, något som han är mycket stolt över.

Under tiden i undervattensskogen upplever de också farliga ögonblick. En gång måste de fly från ett stim av aggressiva djuphavsdjur, och det visar sig att havet kan vara lika dödligt som vackert. Aronnax och Conseil är både fascinerade och lite rädda, men de känner också en stor respekt för naturen. För kapten Nemo är detta livet, och han verkar aldrig vara rädd, utan snarare stärkt av att kunna visa upp havets hemligheter för sina gäster.

Vid ett annat tillfälle händer något mycket ovanligt och sorgligt. En av besättningsmännen på Nautilus dör i en olycka. Kapten Nemo beslutar att begravningen ska hållas på havets botten, i en undervattensgrav på ett lugnt och vackert ställe. Aronnax, Conseil och Ned Land får följa med på ceremonin, iklädda dykardräkter. Det är en stilla och allvarlig stund. Alla samlas runt graven, som är täckt av vita koraller och omgiven av fiskar och sjöstjärnor. Kapten Nemo håller ett kort tal om lojalitet och vänskap, och de sänker kistan ner i havets djup. Det känns märkligt och sorgligt att se någon begravas under vattnet, men också vackert på sitt sätt. För första gången ser gästerna den mänskliga sidan av kapten Nemo och förstår att besättningen är som en liten familj, bunden till havet för alltid.

Resan fortsätter, och farorna tar inte slut. Plötsligt, en mörk och stormig natt, blir Nautilus attackerad av enorma bläckfiskar – så kallade djävulsfiskar. Djuren slingrar sig runt ubåten med sina långa armar och försöker dra in besättningen som kämpar för sina liv. Kapten Nemo, Ned Land och de andra slåss mot bläckfiskarna med harpuner och yxor. Det är en skrämmande och desperat kamp. Trots deras ansträngningar drar en av bläckfiskarna med sig en av männen ut i havets mörker. Besättningen är förkrossad, och Nemo blir märkbart påverkad av den tragiska händelsen. Även Aronnax känner en djup sorg och börjar förstå hur farligt och svårt livet under havet verkligen kan vara.

Efter attacken råder en tyst och tung stämning ombord. Nautilus fortsätter sin färd, men när de kommer tillbaka till Atlanten märker Aronnax att något har förändrats. Kapten Nemo drar sig undan allt oftare och verkar mer dyster än förut. Han pratar inte lika mycket med sina gäster och är ofta ensam i sin hytt eller stirrar ut genom ubåtens fönster mot havets djup. Ned Land blir mer frustrerad och börjar prata öppet om att de måste försöka fly. Aronnax och Conseil diskuterar ibland vad som kan ha hänt med Nemo, men de får inga svar.

Trots alla de fantastiska upplevelserna och alla upptäckter börjar insikten om deras fångenskap kännas allt tyngre. Havet är fullt av skönhet och mysterier, men också av sorg och faror. För kapten Nemo, som valt livet under ytan, verkar mörkret bli allt djupare, och hans sorg smittar av sig på alla ombord på Nautilus.

Kapten Nemos hemlighet och hämnd

Under resans gång börjar professor Aronnax märka att kapten Nemo förändras. Han är inte längre den nyfikna, energiska forskaren som han först verkade vara. Istället märks det att Nemo bär på en stor sorg, och ibland kan Aronnax skymta det i hans blick och sätt att tala. Han funderar mycket på vem Nemo egentligen är och vad det är som har drivit honom till detta liv under havet, långt borta från alla andra människor och allas lagar.

Aronnax försöker ibland närma sig Nemo för att få veta mer om hans bakgrund, men Nemo blir allt mer undvikande. I början av deras tid tillsammans var Nemo ofta ivrig att diskutera vetenskap, teknik och havets mysterier, men nu drar han sig undan. Han går långa stunder ensam genom ubåtens korridorer eller sitter tyst i sin salong och tittar ut genom det stora fönstret på havets djup. Aronnax känner hur avståndet mellan dem växer, men han förstår också att Nemo lider av något han inte kan berätta om.

En natt när Aronnax inte kan sova, går han runt på Nautilus och råkar höra röster från Nemos privata hytt. Dörren står på glänt och han ser Nemo sitta vid ett skrivbord där det står porträtt av en kvinna och två barn. Nemo pratar lågmält för sig själv och det är tydligt att han sörjer någon som stått honom mycket nära. Aronnax inser att Nemo en gång haft en familj som han älskade djupt, men att de på något sätt har tagits ifrån honom. Sorg och förtvivlan fyller rummet, och Aronnax känner en stark medkänsla med kaptenen, även om han fortfarande inte känner till hela sanningen.

Stämningen ombord på Nautilus förändras påtagligt. Besättningen märker också hur deras kapten blir alltmer inåtvänd. De följer hans order, men den glädje och stolthet som tidigare präglade deras arbete är nu ersatt av tystnad och oro. Ned Land blir mer otålig och pratar ofta med Aronnax om att de måste försöka rymma, men för tillfället verkar det omöjligt. Conseil håller sig lojal mot Aronnax men är också bekymrad över hur stämningen försämras ombord.

En dag när Nautilus färdas genom Atlanten, får de syn på ett krigsfartyg i fjärran. Nemo observerar skeppet länge genom periskopet och känner igen flaggan. Det är ett fartyg från det land som orsakat honom så mycket lidande och tagit allt han älskat ifrån honom. Aronnax ser hur Nemos ansikte förändras – från sorg till ett iskallt raseri. Han samlar besättningen och ger order om att förbereda Nautilus för strid. För första gången får Aronnax och hans vänner se att Nautilus inte bara är ett forskningsfartyg, utan också ett vapen.

Fartyget närmar sig långsamt det stora krigsskeppet. Nemo säger inte mycket, men alla ombord känner att något allvarligt håller på att hända. Aronnax försöker tala Nemo till rätta och vädjar om nåd för människorna på skeppet, men Nemo lyssnar inte. Han är helt uppfylld av tanken på hämnd mot de som förstört hans liv. Nautilus laddar sina torpeder och går till anfall. Aronnax, Conseil och Ned Land står chockade när de ser hur ubåten sänker krigsfartyget med en våldsam explosion. På kort tid sjunker det stora skeppet under ytan, och många sjömän går förlorade.

Aronnax är djupt förfärad över det som just har hänt. Han trodde att Nemo var en man som ville leva i fred, men nu ser han att kaptenen också kan vara hämndlysten och skoningslös. Han förstår att Nemos sorg har förvandlats till hat mot världen ovanför havet, och att Nautilus är både hans fristad och hans vapen mot sina fiender. Aronnax försöker tala med Nemo efter attacken, men kaptenen är förkrossad och vill inte prata. Han stänger in sig i sin hytt och vägrar ta emot besök.

I flera dagar ser Aronnax knappt till Nemo. När han till slut får en glimt av kaptenen, sitter han ensam vid sitt skrivbord och stirrar på porträtten av sin familj. Nemo är djupt försjunken i sorg och skuld över vad han gjort, och tårarna rinner nerför hans kinder. Han håller ett gammalt brev i handen, kanske ett sista minne från dem han älskade mest. Aronnax förstår att kaptenen är en man som inte längre ser någon framtid eller någon mening med sitt liv, och det gör honom både ledsen och rädd.

Tiden ombord på Nautilus blir alltmer dyster. Ingen skrattar längre på ubåten, och det finns inte längre någon glädje i att upptäcka nya platser. Besättningen gör sitt jobb i tystnad, och ingen håller längre vakt lika noga som förut. Allt känns hopplöst och tungt, som om hela ubåten är insvept i sorg och förtvivlan. Ned Land försöker fortfarande planera en flykt, men det är svårt att hitta rätt tillfälle när stämningen är så spänd.

För Aronnax, Conseil och Ned Land blir varje dag en kamp mot känslan av att vara instängda – inte bara fysiskt, utan också känslomässigt. Havet runt dem är lika vackert som förut, men nu ser de mest dess mörka och hotfulla sidor. De undrar om de någonsin kommer att komma tillbaka till land, eller om de är dömda att dela kapten Nemos öde under havet, i en värld av sorg och ensamhet.

Flykten från Nautilus

Efter flera månader av äventyr, sorg och osäkerhet ombord på Nautilus börjar Ned Land på allvar planera en flykt. Den kanadensiske harpuneraren har aldrig kunnat acceptera att vara fånge, och nu när stämningen på ubåten blivit allt dystrare växer hans beslutsamhet. Han pratar ofta i hemlighet med Conseil och Aronnax om möjliga planer, och de börjar diskutera olika sätt att ta sig ut utan att väcka besättningens misstankar. De vet att det är farligt – Nemo är fortfarande en gåtfull och mäktig ledare, och besättningen är lojal, även om de också verkar utmattade av den långa resan och sin kaptens sorg.

Livet ombord på Nautilus har nu blivit monotont och tungsint. Kapten Nemo visar sällan sig, och när han gör det är han tyst och frånvarande. Han verkar ha tappat allt intresse för världen, både ovan och under havet. Nautilus driver omkring utan något tydligt mål. Ingen får längre veta vart de är på väg, och ibland verkar det nästan som om fartyget bara följer strömmarna, utan att någon styr. Maten serveras regelbundet, men glädjen är borta. Den en gång så nyfikna och inspirerande stämningen är ersatt av en hopplöshet som påverkar alla.

Ned Land känner sig allt mer ensam och isolerad. Han har alltid varit van vid frihet och möjligheten att bestämma över sitt eget liv. Nu sitter han fast i en värld av metall, långt under havets yta. Han börjar prata mindre med de andra och drömmer bara om att en dag åter se himlen och känna vinden mot sitt ansikte. Aronnax, som tidigare var fascinerad av Nemos värld och havets mysterier, känner nu mest oro och saknad efter sitt gamla liv på land. Conseil, som alltid varit lugn och lojal, försöker hålla stämningen uppe men märker hur svårt det är.

En natt råkar Aronnax gå förbi kapten Nemos hytt och hör hur Nemo ber till Gud om nåd. Hans röst är svag och full av ånger. Han ber om förlåtelse för allt han har gjort, särskilt för att han tagit andra människors liv och låtit hatet styra hans handlingar. Aronnax förstår att Nemo kämpar med sitt samvete och kanske inte längre orkar leva med sina beslut. Han drar sig tillbaka och vågar inte längre prata med kaptenen. För första gången känner han en djup rädsla, inte bara för livet ombord utan också för vad som kan hända med alla på Nautilus.

En dag, när Nautilus närmar sig Norges kust, förändras allt. Fartyget kommer nära land för första gången på länge, och Ned Land upptäcker detta genom fönstret i sin hytt. Han springer genast till Aronnax och Conseil och viskar att nu är chansen här – om de någonsin ska försöka fly, måste det ske nu. De börjar förbereda sig i största hemlighet. Ned samlar ihop några verktyg och mat, Conseil packar ner varma kläder, och Aronnax skriver ett brev där han berättar om allt han har sett ombord på Nautilus. Han hoppas att någon en dag ska hitta det om de själva inte överlever.

De väntar tills natten har fallit och de flesta i besättningen är upptagna eller sover. Sakta smyger de sig genom korridorerna och undviker de vakter som ännu finns kvar. Hjärtat slår snabbt i Aronnax bröst – han har aldrig varit så rädd, men också aldrig känt sig så levande. De lyckas ta sig till en av livbåtarna, och Ned lossar repen medan Conseil spanar ut genom ett litet fönster för att se att ingen följer efter dem.

Precis när de håller på att lämna Nautilus börjar hela ubåten skaka. Havet utanför blir allt vildare, och de hör hur besättningen ropar i panik. Nautilus har dragits in i Malströmmen, en farlig och berömd undervattensvirvel utanför Norges kust. Vattnet snurrar med en sådan kraft att det kan sluka hela skepp, och nu är Nautilus mitt i dess centrum. Ropen ombord blandas med ljudet av maskiner och vatten som slår mot skrovet. Det blir en kamp mot tiden – om de inte kommer därifrån nu, finns det ingen chans att överleva.

Ned Land ger order att snabbt sänka livbåten i vattnet. Med Aronnax och Conseil i båten lyckas de precis kasta sig i havet innan Nautilus dras ännu djupare ner i strömmen. Vågorna är höga, vinden tjuter, och allt snurrar. De klamrar sig fast vid varandra och försöker hålla båten upprätt medan de virvlar runt i vattnets kraft. Det är omöjligt att styra, och under flera minuter känns det som att allt är förlorat. Aronnax tappar nästan medvetandet och Conseil ropar att de måste hålla ut lite till.

Efter en stunds kamp lossnar de från virvelns starkaste grepp och kommer ut på lugnare vatten. De är utmattade, blöta och skakade, men de lever. I gryningen ser de en liten ö i närheten. Med sista krafterna styr de mot land, och när de äntligen känner fast mark under fötterna, bryter de ihop av lättnad. För första gången på länge känner de friheten – vinden, doften av gräs och ljudet av fåglar. De vänder sig om och ser hur Malströmmen fortfarande vrider sig långt ute till havs. Ingen vet vad som hänt med Nautilus och kapten Nemo. Har ubåten överlevt, eller har den gått förlorad i havets djup för alltid?

På ön tar de hand om varandra och vilar ut efter den dramatiska flykten. Aronnax tänker på allt han varit med om: havets skönhet och dess faror, vetenskapens framsteg, men också människans mörka sidor. Han förstår att Nemo var både ett geni och en tragisk figur, en man som sökte frihet men till slut blev fånge i sin egen sorg.

Så slutar resan med Nautilus. Aronnax, Conseil och Ned Land räddas till slut av fiskare och kan återvända till sitt gamla liv. Men minnena av allt de sett och upplevt kommer de aldrig att glömma – och hemligheterna om Nautilus kommer för alltid att leva kvar i havets djup.