Stolthet och Fördom (Mellannivå)

Nya grannar och första intryck

Familjen Bennet bodde på landet i England, på en gård som hette Longbourn. Familjen bestod av Mr. och Mrs. Bennet och deras fem döttrar: Jane, Elizabeth, Mary, Kitty och Lydia. Familjen var inte särskilt rik, och deras framtid berodde mycket på att döttrarna kunde gifta sig bra. Det var därför Mrs. Bennets största oro i livet – hon ville hitta bra män till sina flickor, så att de skulle vara trygga och lyckliga även när föräldrarna inte längre kunde ta hand om dem.

En dag spreds det nyheter i byn om att en ung och rik man skulle flytta in på godset Netherfield Park, inte långt från Longbourn. Den unge mannen hette Mr. Bingley. Han var ogift, trevlig och hade ärvt en stor förmögenhet. Nyheten gjorde Mrs. Bennet mycket glad och hoppfull, för hon tänkte genast att Mr. Bingley skulle kunna bli en lämplig make till någon av hennes döttrar.

Strax efter att Mr. Bingley flyttat in ordnades en stor bal i trakten. Det var vanligt på den tiden att man anordnade baler där folk kunde dansa, prata och lära känna varandra. Familjen Bennet blev inbjuden till balen, och Mrs. Bennet var mycket spänd. Hon hoppades att Mr. Bingley skulle lägga märke till Jane, som var familjens äldsta och kanske vackraste dotter.

På balen presenterades Mr. Bingley tillsammans med sin vän, Mr. Darcy. Mr. Darcy var ännu rikare än Bingley, men han var också mycket reserverad och gav ett kallt intryck. Många i sällskapet tyckte att han var stolt och otrevlig. Under balen dansade Mr. Bingley flera gånger med Jane, vilket gjorde Mrs. Bennet överlycklig. Hon såg genast att Bingley gillade Jane, och Jane var också smickrad av hans uppmärksamhet.

Samtidigt skapade Mr. Darcy ett helt annat intryck. Han stod mest för sig själv och såg inte ut att vilja prata med någon. När någon frågade om han skulle dansa med Elizabeth, som var den näst äldsta dottern i familjen, tackade han nej och sa till och med att hon inte var tillräckligt vacker för honom. Elizabeth hörde hans ord och blev både förvånad och sårad, men hon hade också en skarp tunga och valde att skämta om det hela. Hon berättade för sina systrar och vänner om vad Darcy hade sagt, och de skrattade mycket åt hans stolthet.

Trots att Elizabeth blev förolämpad, tog hon det inte så allvarligt. Hon var van vid att skoja om saker och såg på det hela med ironi. Hon tyckte att Darcy var tråkig och arrogant, och hennes vänner höll med henne. Samtidigt blev Mr. Bingley mer och mer intresserad av Jane. Han tyckte att hon var snäll, vacker och artig, och de två började snart träffas oftare. Mrs. Bennet gjorde allt hon kunde för att hjälpa deras romans på traven, till exempel genom att skicka Jane till Netherfield när det regnade, så att hon blev kvar där över natten när hon blev sjuk. Jane fick då stanna längre och lära känna Bingley och hans systrar.

Under den här tiden fortsatte Darcy att verka kall och ointresserad. Han pratade inte mycket med någon och verkade döma alla i sällskapet, särskilt de som inte var lika rika eller fina som han själv. Men innerst inne började Darcy faktiskt bli intresserad av Elizabeth. Han såg hur livlig, klok och rolig hon var, och även om hon inte passade in i hans bild av den perfekta frun, kunde han inte låta bli att beundra henne.

Elizabeth å sin sida märkte att Darcy ibland tittade på henne, men hon brydde sig inte om honom. Hon tyckte fortfarande att han var alltför stolt och självupptagen, och hon hade ingen aning om att han började tycka om henne. Istället trivdes hon med att skoja med sina systrar och vänner om hans tråkiga stil.

Förutom Bingley och Darcy bodde också Bingleys systrar på Netherfield. De var artiga men ganska kalla och snobbiga. De gillade inte riktigt Bennet-familjen, förutom Jane, och de tyckte att Elizabeth var för frispråkig. Elizabeth, som var både stolt och självständig, brydde sig dock inte om vad de tyckte.

Samtidigt blev det tydligt för alla att Jane och Bingley började tycka om varandra. De gick promenader, pratade mycket och verkade alltid glada i varandras sällskap. Elizabeth var glad för sin systers skull, men hon visste också att det fanns hinder, till exempel att Bingleys systrar och Darcy kanske inte tyckte att Jane var tillräckligt fin för Bingley. Men Elizabeth trodde på kärlek och var övertygad om att Jane och Bingley skulle klara det om de bara fick en chans.

Samtidigt fortsatte Elizabeth och Darcy att stöta på varandra i olika sociala sammanhang. Varje gång de träffades hade de små ordväxlingar, ibland lite vassa men oftast med glimten i ögat. Elizabeth gillade att retas med Darcy, och även om han ibland blev förlägen, tyckte han också om hennes kvickhet. Det var början på något nytt, även om ingen av dem ville erkänna det.

Efter den första balen pratade alla i byn om Mr. Bingley och Mr. Darcy. De flesta tyckte att Bingley var vänlig och sympatisk, medan Darcy mest blev ett samtalsämne för sin stolthet och sitt arroganta sätt. Men ryktena om Darcy gjorde också honom mer intressant för vissa, särskilt för att han var så rik.

Mot slutet av denna första tid började Darcy, trots sina egna fördomar och sin stolthet, känna en hemlig beundran för Elizabeth. Han fascinerades av hennes humor och självständighet. Samtidigt hade Elizabeth ingen aning om att Darcy började tycka om henne, för hon var fortfarande irriterad över hans första förolämpning på balen.

Så började historien om stolthet och fördomar, där första intrycket inte alltid stämmer, och där både känslor och fördomar kommer att sättas på prov.

Missförstånd och frierier

Efter de första balerna och mötena med Mr. Bingley och Mr. Darcy, fick familjen Bennet snart en ny gäst på besök: Mr. Collins. Mr. Collins var Mr. Bennets avlägsna släkting och den person som enligt lagen skulle ärva Longbourn-gården när Mr. Bennet dog, eftersom familjen inte hade några söner. Det var en situation som oroade Mrs. Bennet mycket, för om döttrarna inte gifte sig rikt, skulle de stå utan hem. Mr. Collins hade fått sin prästtjänst tack vare Lady Catherine de Bourgh, en rik och förnäm dam som han avgudade. Han var en mycket självgod, pompös och ibland löjlig man, men han hade bestämt sig för att göra något vänligt för familjen Bennet – nämligen att gifta sig med en av döttrarna. Så Mr. Collins kom till Longbourn med en tydlig plan att hitta en fru bland systrarna.

Samtidigt som Mr. Collins gjorde sin entré i familjens liv, kom ännu en ny bekantskap till Meryton: den stiliga och charmige officeraren Mr. Wickham. Han hade nyligen anslutit sig till regementet i området och blev snabbt populär, särskilt bland de unga damerna. Wickham var vänlig, trevlig och mycket sällskaplig – nästan raka motsatsen till Mr. Darcy, som fortfarande uppfattades som kall och stolt. Elizabeth Bennet, som redan tyckte illa om Darcy efter deras första möte, blev genast intresserad av Wickham när han började prata med henne på en promenad.

Mr. Wickham berättade en sorglig historia för Elizabeth. Han sade att han och Darcy växt upp tillsammans, men att Darcy senare behandlat honom mycket illa och tagit ifrån honom en möjlighet att bli präst, vilket Wickhams far önskat. Wickham målade upp Darcy som en elak och självisk man. Elizabeth, som redan hade dåligt intryck av Darcy, trodde på Wickhams ord och började tycka ännu sämre om Darcy. Hon berättade för sina systrar och vänner vad Wickham sagt, och snart hade nästan hela byn en ännu sämre bild av Darcy.

Under tiden hoppades Mrs. Bennet fortfarande att Jane och Mr. Bingley skulle gifta sig. Hon pratade ständigt om deras framtid och gjorde sitt bästa för att hjälpa Jane att träffa Bingley så ofta som möjligt. Men det fanns problem. Bingleys systrar och även Mr. Darcy tyckte inte att Jane var ett passande val för Bingley. De ansåg att Bennet-familjen inte hade tillräckligt hög status, och de störde sig på Mrs. Bennets ibland pinsamma sätt. Mr. Darcy kände dessutom att Jane kanske inte var så kär i Bingley som han var i henne. Han ville skydda sin vän från ett olyckligt äktenskap och började påverka Bingley att dra sig tillbaka.

Trots allt detta fortsatte det sociala livet i Meryton, och det hölls fler baler och middagar. På en av de stora balerna fick Elizabeth en oväntad inbjudan att dansa av Mr. Darcy. Hon blev förvånad, eftersom Darcy tidigare hade vägrat att dansa med henne. Men även om hon accepterade dansen, kunde hon inte låta bli att tycka illa om honom på grund av vad Wickham hade berättat. Under dansen hade de en livlig diskussion, där Elizabeth lät förstå att hon visste om Darcys dåliga sidor. Darcy å sin sida försökte vara artig, men han märkte att Elizabeth var på sin vakt och att det fanns något som stod emellan dem.

Samtidigt fortsatte Mr. Collins sin plan att hitta en fru. Han bestämde sig snart för att välja Elizabeth, eftersom hon var klok och trevlig och dessutom skulle hans giftermål med en av Bennet-döttrarna mildra det faktum att han en dag skulle ärva Longbourn. Han friade till Elizabeth på ett mycket formellt och självupptaget sätt, men Elizabeth tackade bestämt nej. Hon kunde inte tänka sig att gifta sig med någon hon inte älskade, särskilt inte någon så självupptagen som Mr. Collins. Mr. Collins blev förvånad och kränkt, men Mrs. Bennet försökte övertala Elizabeth att acceptera frieriet. Hon visste hur mycket ett giftermål med Mr. Collins skulle kunna trygga framtiden för familjen. Men Elizabeth stod fast vid sitt nej, trots mammans protester och Mr. Collins försök att övertyga henne.

När Mr. Collins blev avvisad, vände han sig snabbt till Elizabeths goda vän Charlotte Lucas. Charlotte, som var äldre än Elizabeth och inte hade några andra giftermålsutsikter, insåg att ett äktenskap med Mr. Collins skulle ge henne trygghet och ett eget hem. Hon accepterade därför hans frieri, även om det inte handlade om kärlek. Elizabeth blev först chockad över Charlottes beslut, men hon förstod snart varför Charlotte hade valt så. Det var inte lätt för ogifta kvinnor på den tiden, och Charlotte hade gjort ett klokt val utifrån sin situation.

Samtidigt började det gå rykten om att Mr. Bingley plötsligt lämnat Meryton och åkt till London. Jane blev mycket ledsen över nyheten, eftersom hon trodde att hennes förhållande med Bingley var på väg att bli något mer. Hon förstod inte varför han försvunnit utan ett ord, och hon kände sig sviken. Mrs. Bennet blev förtvivlad och började klaga ännu mer på orättvisorna i livet. Elizabeth däremot blev misstänksam. Hon började misstänka att Mr. Darcy och Bingleys systrar låg bakom Bingleys plötsliga avresa, särskilt eftersom Darcy hade visat tydligt ogillande mot en möjlig förlovning mellan Jane och Bingley. Elizabeth såg det som ännu ett tecken på Darcys stolthet och ovänlighet.

Jane, som alltid försökte se det bästa i alla, försvarade Bingley och ville inte tro att han lämnat henne med flit. Men när tiden gick och hon inte hörde något från honom, började även hon tappa hoppet. Elizabeth försökte trösta sin syster och bli samtidigt mer övertygad om att Darcy hade förstört deras lycka. Hon såg Darcy som en kall och självisk person, och Wickhams historia hade gjort att hon tyckte ännu sämre om honom.

Mot slutet av denna period hade många känslor väckts i familjen Bennet och deras vänner. Elizabeths och Darcys relation var nu ännu mer komplicerad. Elizabeth kände både ilska och förakt mot Darcy, medan Darcy i hemlighet fortsatte beundra Elizabeth. Mr. Collins var nu förlovad med Charlotte Lucas, och Jane hade förlorat hoppet om Bingley. Allt detta la grunden för framtida missförstånd, konflikter och oväntade vändningar.

Sanningar avslöjas

Efter den besvikelse som Jane kände när Bingley försvann till London, och efter att Charlotte Lucas oväntat gift sig med Mr. Collins, förändrades livet för familjen Bennet. Våren kom, och Elizabeth fick en inbjudan att besöka Charlotte och Mr. Collins, som nu bodde tillsammans i Kent. Charlotte hade fått sitt eget hem, och även om äktenskapet inte byggde på kärlek, hade hon nu trygghet och ansvar. Elizabeth tyckte om sin vän och var samtidigt nyfiken på att se hur Charlotte hade det i sitt nya liv som prästfru.

Resan till Kent blev ett avbrott från vardagen i Longbourn. Elizabeth reste tillsammans med Mr. Collins’ kusin, Maria Lucas, och de tog in hos Charlotte och Mr. Collins när de kom fram. Mr. Collins visade stolt upp sitt hus, trädgård och inte minst alla de saker han fått från sin mecenat, Lady Catherine de Bourgh. Lady Catherine bodde på det stora godset Rosings Park och var känd för att vara mycket rik, bestämd och van att få sin vilja igenom. Mr. Collins talade ofta och länge om Lady Catherine och hur viktig hon var för honom.

Redan under Elizabeths första dagar i Kent blev hon och de andra gästerna bjudna på middag hos Lady Catherine. Lady Catherine var en kvinna som älskade att höra sin egen röst och ställde många frågor om allt möjligt, ibland på ett ganska nedlåtande sätt. Hon hade en dotter, Anne, som var tyst och sjuklig, och som Lady Catherine hoppades att Mr. Darcy en dag skulle gifta sig med.

Till Elizabeths förvåning dök Mr. Darcy snart upp som gäst hos sin moster Lady Catherine, tillsammans med sin kusin Colonel Fitzwilliam. Darcy blev överraskad över att se Elizabeth, men han visade samtidigt ett oväntat intresse för att prata med henne, både på Rosings och när de möttes ute på promenader. Elizabeth, som fortfarande tyckte illa om honom på grund av det som hänt med Wickham och hennes syster Jane, var artig men höll sig på sin vakt.

Colonel Fitzwilliam, Darcys kusin, var vänlig och utåtriktad. Han samtalade gärna med Elizabeth och berättade lite om Darcy och hans liv. Under en av deras promenader råkade Colonel Fitzwilliam avslöja att Darcy nyligen hade hjälpt en nära vän att undvika ett olämpligt giftermål. Elizabeth blev genast intresserad, och efter lite frågor förstod hon att det var Bingley som var vännen, och att det var hennes egen syster Jane som Darcy hindrat från att gifta sig med honom. Elizabeth blev både ledsen och arg. Hon såg det som ett bevis på att Darcy varit självisk och inte brydde sig om andra människors känslor.

Samtidigt fortsatte Darcy att söka Elizabeths sällskap, och stämningen mellan dem blev alltmer spänd. En dag, helt oväntat, friade Darcy till Elizabeth. Han bekände att han länge kämpat mot sina känslor men nu var tvungen att säga att han älskade henne och ville gifta sig med henne. Men under frieriet var Darcy också ärlig om att han tyckte det skulle bli ett problem att gifta sig under hennes sociala nivå och med en familj som inte hade samma status som han själv. Han sa att han inte kunnat låta bli att bli kär i henne, trots alla dessa hinder.

Elizabeth blev både chockad och upprörd över frieriet. Hon sa direkt nej till honom och var tydlig med sina känslor. Hon kritiserade Darcy hårt, både för att han hade förstört Janes lycka genom att hindra Bingley från att fria, och för vad Wickham hade berättat om deras bakgrund. Hon sa att hon inte kunde tänka sig att gifta sig med någon som betett sig så illa mot både henne och hennes familj.

Darcy blev förvånad och sårad av Elizabeths starka reaktion. Han hade inte förstått hur illa hon tänkte om honom, och frieriet slutade i konflikt. Dagen efter träffade Elizabeth Darcy när hon var ute och gick. Han gav henne då ett brev innan han försvann därifrån. I brevet berättade Darcy sin version av händelserna.

Darcy förklarade i brevet att han hade stoppat Bingley från att fria till Jane, men att det inte handlade om elakhet. Han skrev att han trodde att Jane inte var riktigt kär i Bingley, och att han ville skydda sin vän från olycka. Han erkände att han också varit orolig över familjen Bennets dåliga rykte och Mrs. Bennets ofta pinsamma sätt. Han bad om ursäkt om han gjort fel, men menade att han bara ville Bingley väl.

När det gällde Wickham avslöjade Darcy att Wickham ljugit för Elizabeth. Darcy berättade att Wickham hade fått en möjlighet att bli präst men själv tackat nej för att istället få pengar. Senare hade Wickham slösat bort pengarna och försökt förföra Darcys unga syster Georgiana för att komma åt ännu mer pengar. Darcy förklarade att han ville skydda sin syster och därför hade han brutit med Wickham.

Elizabeth blev mycket tagen av brevet. För första gången började hon tvivla på sitt eget omdöme. Hon insåg att hon kanske varit för snabb med att döma Darcy, och att Wickham inte varit helt ärlig. Hon mindes nu flera situationer där Wickham verkat prata illa om Darcy utan att ha några riktiga bevis, och hon blev allt mer osäker på vem hon skulle lita på.

Efter att ha läst Darcys brev flera gånger insåg Elizabeth att hon inte hade hela sanningen. Hon började känna skam, både över hur hon själv dömt Darcy så hårt och över sin familjs ofta pinsamma och högljudda beteende. Hon såg tillbaka på alla tillfällen då hennes mamma skämt ut dem inför främlingar, eller när hennes yngre systrar betett sig omoget.

Elizabeth insåg nu att hennes fördomar hade färgat hennes syn på Darcy och hans handlingar. Hon började känna sig ledsen och ångerfull över hur hon behandlat honom. Samtidigt växte hennes respekt för Darcy, även om hon fortfarande var arg över att han stoppat Jane och Bingley.

Förändrade känslor och familjeskandal

Sommaren närmade sig, och Elizabeth fick möjlighet att resa med sin moster och morbror, Mrs. och Mr. Gardiner, som var förståndiga och snälla människor. De bodde i London men ville göra en resa på landet, och de bjöd med Elizabeth. Under resan bestämde de sig för att besöka Derbyshire, där Darcys stora gods Pemberley låg. Elizabeth var först tveksam till att besöka Pemberley, eftersom det var Darcys hem, men när hon hörde att Darcy inte skulle vara där tackade hon ändå ja, eftersom Pemberley hade rykte om sig att vara ett vackert och imponerande hus.

När de kom fram blev Elizabeth djupt imponerad av både huset och den vackra naturen runtomkring. Hon tänkte på vilket hem Jane hade kunnat få om hon gift sig rikt, och undrade samtidigt hur hennes liv hade sett ut om hon själv hade tackat ja till Darcys frieri. Under rundturen i huset berättade hushållerskan mycket gott om Mr. Darcy – att han var vänlig, omtänksam och en bra bror till sin syster Georgiana. Elizabeth blev förvånad, för det var inte alls så hon tidigare uppfattat honom. Gardiners blev också imponerade och började fundera över vad Elizabeth egentligen tyckte om Mr. Darcy.

Till Elizabeths förvåning återvände Darcy oväntat hem till Pemberley dagen efter deras besök. Istället för att vara kall och stolt som förut, hälsade han vänligt på Elizabeth och hennes släktingar. Han var artig och trevlig, och visade stor respekt mot Gardiners. Elizabeth märkte att Darcy förändrats; han ansträngde sig för att vara ödmjuk och omtänksam, särskilt mot henne. Han bjöd dem till och med att träffa hans syster Georgiana, vilket var ett tecken på att han ville visa att han litade på Elizabeth.

Den här förändringen hos Darcy gjorde Elizabeth förvirrad. Hon hade länge trott att han var kall och självisk, men nu såg hon en ny sida av honom. Hon började förstå att han var blyg och obekväm bland främlingar, men samtidigt varm och omtänksam mot de människor han brydde sig om. Elizabeth började därför ändra sin syn på Darcy, och små, oväntade känslor började växa fram. Hon började fråga sig själv om hon hade haft fel om honom hela tiden.

Under de följande dagarna träffades Elizabeth, Gardiners och Darcy flera gånger. Varje gång visade Darcy mer vänlighet och respekt, och även Georgiana verkade trivas med Elizabeth. Darcy försökte aldrig ta upp det gamla frieriet utan verkade snarare glad bara av att kunna vara i Elizabeths närhet. Gardiners såg också hur vänlig Darcy var mot Elizabeth och började hoppas att det kanske kunde bli något mellan dem.

Plötsligt fick Elizabeth ett brev hemifrån. Det var från Jane, och nyheterna var mycket oroande: Elizabeths yngsta syster Lydia hade rymt med officeren Wickham. Lydia var bara sexton år och mycket naiv. Hon hade blivit förälskad i Wickham, som var både charmig och opålitlig. Att rymma med en man utan att vara gift var en skandal i det engelska samhället på den tiden. Om Wickham inte gifte sig med Lydia skulle hela familjens rykte förstöras, och ingen av systrarna skulle kunna gifta sig rikt i framtiden.

Elizabeth blev förtvivlad. Hon kände både skuld och skam. Hon visste att Wickham var en opålitlig man, men ingen hade trott att Lydia skulle göra något så dumt. Elizabeth berättade allt för Darcy. Hon skämdes, men kände att hon måste vara ärlig. När Darcy hörde vad som hänt, blev han allvarlig och reste snabbt iväg utan att förklara varför.

Elizabeth och Gardiners återvände genast hem till Longbourn. Hemma var Mrs. Bennet förkrossad, Mr. Bennet arg och Jane försökte hålla ihop familjen. Alla trodde att Lydia och Wickham var på väg till Skottland för att gifta sig, men ingen visste säkert var de befann sig. Mr. Bennet reste till London för att leta efter dem, men dagarna gick utan några nyheter. Skandalen blev snabbt samtalsämne i hela trakten, och familjen Bennet oroade sig för framtiden.

Efter flera veckor av oro kom ett brev från Mr. Gardiner, som nu också var i London. Han skrev att Lydia och Wickham var funna och att de skulle gifta sig. Alla pustade ut, även om man visste att Wickham inte gifte sig av kärlek – han var tvungen att övertalas, och någon hade dessutom betalat av hans skulder.

När Lydia och Wickham kom tillbaka till Longbourn efter bröllopet, var Lydia stolt och skröt om sitt äktenskap, medan Wickham verkade oberörd. Ingen i familjen, utom Mrs. Bennet, var egentligen glad över deras giftermål, men alla visste att det var bättre än att Lydia skulle bli ensamstående och familjen skandaliserad.

Det var först efter bröllopet som Elizabeth fick veta sanningen: det var Darcy som hade spårat upp Lydia och Wickham i London. Det var Darcy som hade övertalat Wickham att gifta sig med Lydia och betalat av hans skulder, trots att Wickham behandlat honom och hans familj illa tidigare. Darcy hade gjort allt i hemlighet för att rädda Bennet-familjens rykte och för att hjälpa Elizabeth. När Elizabeth fick veta detta, blev hon både rörd och förvånad. Hon förstod nu på allvar att Darcy var en man med stort hjärta, som var beredd att offra sig för andra, även om han inte ville ha någon ära för det.

Efter denna kris kände Elizabeth tacksamhet och respekt för Darcy, och hennes känslor för honom hade nu förändrats för alltid.

Kärlek, mod och nya början

Efter alla händelser kring Lydias och Wickhams bröllop blev det så småningom lugnare i familjen Bennet. Men både Elizabeth och Jane var fortfarande ledsna över vad de hade förlorat. Jane hade ännu inte fått några nyheter från Bingley, och Elizabeth bar nu på nya, mer komplicerade känslor för Darcy. Hon visste nu hur mycket han gjort för att hjälpa familjen, men hon hade ingen aning om hur han själv kände efter allt som hänt. Trots det försökte systrarna leva vidare och återgå till sina vardagliga sysslor, även om framtiden kändes oviss.

Plötsligt en dag fick familjen Bennet oväntat besök: Mr. Bingley och Mr. Darcy återvände till Netherfield. Nyheten spreds snabbt genom byn, och det var särskilt Mrs. Bennet som blev upprymd – hennes hopp om att Jane och Bingley skulle gifta sig väcktes genast till liv. Mr. Bingley började genast umgås med familjen igen. Han visade tydligt att han fortfarande tyckte om Jane och sökte hennes sällskap vid varje tillfälle. Jane, som var blyg och försiktig, vågade nästan inte hoppas på att han fortfarande älskade henne, men hennes känslor hade aldrig förändrats.

Mr. Darcy besökte också Longbourn, men till en början var han försiktig och reserverad. Han pratade mest med Mr. Bingley eller promenerade i trädgården, men ibland sökte han ögonkontakt med Elizabeth. Elizabeth visste inte vad hon skulle tro om Darcys känslor. Hon mindes sitt eget avvisande och allt som hänt sedan dess, men nu såg hon på honom med helt andra ögon – med värme, tacksamhet och respekt.

Efter några dagar av umgänge bjöd Bingley Jane på en promenad i trädgården. Under promenaden friade han till henne, och Jane, lycklig och tårögd, svarade ja. När de kom tillbaka in visste alla i huset vad som hänt, även om Jane försökte vara diskret. Mrs. Bennet blev överlycklig och skröt för alla om sin dotters framtida giftermål. Mr. Bennet var också glad, även om han uttryckte sig mer återhållsamt. Jane själv var strålande lycklig, och hennes vänlighet och glädje smittade av sig på hela familjen. Elizabeth var extra glad för sin systers skull, men innerst inne önskade hon att hennes eget hjärta också skulle få ro.

Men lyckan fick snart en oväntad utmaning. En dag dök Lady Catherine de Bourgh upp på Longbourn, utan förvarning. Hon var mycket bestämd och såg ner på familjen Bennet. Hennes besök handlade inte om att gratulera Jane, utan om något helt annat. Lady Catherine var arg och orolig över rykten hon hört – att Darcy kanske tänkte fria till Elizabeth. Lady Catherine hade länge tänkt att hennes dotter Anne skulle gifta sig med Darcy, och hon såg Elizabeth som ett hot mot sina egna planer.

Lady Catherine krävde att Elizabeth skulle lova att aldrig gifta sig med Darcy. Hon förklarade att ett sådant äktenskap skulle vara en skandal och att Elizabeth inte var värdig en man som Darcy. Elizabeth blev först förvånad, men sedan bestämd. Hon vägrade att ge något löfte. Hon sa att hon inte kunde bestämma över Darcys vilja, och att hon själv aldrig skulle låta sig hotas eller styras av någon annan, oavsett rang eller rikedom. Lady Catherine blev mycket upprörd och rasande. Hon hotade Elizabeth, men Elizabeth stod på sig, vilket imponerade på Lady Catherine även om hon aldrig skulle erkänna det. Efter detta stormiga samtal reste Lady Catherine tillbaka, men ryktet om hennes besök spreds snabbt.

När Darcy fick höra om vad hans moster hade gjort, insåg han att Elizabeth inte hade blivit skrämd eller övertalad av Lady Catherine. Han blev hoppfull, men visste ändå inte säkert vad Elizabeth egentligen kände. Trots allt som hänt – missförstånd, stolthet och fördomar – kände Darcy fortfarande starkt för Elizabeth. Han bestämde sig för att göra ett nytt försök.

En dag gick Elizabeth på en promenad och mötte Darcy ute på vägen. De började prata, först om det som hänt med Lydia och Wickham, och sen om Lady Catherines besök. Darcy berättade nu öppet om sina känslor. Han sa att han fortfarande älskade Elizabeth och frågade om hon kunde tänka sig att gifta sig med honom. Den här gången var situationen helt annorlunda. Elizabeth hade sett Darcys bästa sidor, hur generös, lojal och omtänksam han var. Hon visste nu att hon älskade honom tillbaka, och hon svarade ja på hans frieri.

När Elizabeth berättade för sin familj att hon skulle gifta sig med Mr. Darcy blev Mrs. Bennet först helt paff – men när hon insåg att det var sant blev hon nästan lika glad som när Jane och Bingley förlovade sig. För Mr. Bennet var det en stor överraskning, men han var också stolt och glad för Elizabeths skull, särskilt när han insåg att hennes känslor var äkta och att Darcy verkligen uppskattade hennes intelligens och självständighet.

Bröllopen mellan Jane och Bingley samt Elizabeth och Darcy blev årets händelse. De två systrarna gifte sig med män som de både älskade och respekterade. Bingley och Jane bosatte sig nära varandra, medan Darcy och Elizabeth flyttade till Pemberley. För Mr. och Mrs. Bennet betydde detta att framtiden för deras döttrar nu var tryggad. Mrs. Bennet kunde äntligen slappna av, och Mr. Bennet kände sig stolt över sina döttrars val.

Elizabeth och Darcy fick ett äktenskap byggt på respekt, ömsesidig förståelse och kärlek, och lärde sig båda mycket om att övervinna sina egna fördomar och stolthet. Jane och Bingley fick ett vänligt och harmoniskt liv tillsammans, fullt av glädje och trygghet. Systrarna fortsatte att stå varandra nära och besöka varandra ofta.

Så fick familjen Bennet sitt lyckliga slut, tack vare både mod, förändring och kärlek. Och det är därför Stolthet och Fördom fortsätter att vara en av världens mest älskade romaner om kärlek, missförstånd och förlåtelse.