Baskervilles Hund (Nybörjare)

Legenden om Baskervilles hund

Boken Baskervilles Hund börjar i staden London. Det är morgon. Det är lite dimmigt ute. Sherlock Holmes är en mycket känd detektiv. Han bor på Baker Street, nummer 221B. Han bor där med sin vän Dr. Watson. Sherlock Holmes är mycket smart. Han tycker om att lösa svåra problem. Dr. Watson tycker också om mysterier. En dag kommer en man till deras hus. Mannen heter Dr. Mortimer. Dr. Mortimer är läkare. Han har med sig en käpp. Han knackar på dörren. Sherlock Holmes öppnar dörren. Han säger: “God morgon, herr Mortimer. Välkommen in!” Dr. Mortimer är lite nervös. Han sätter sig i en stol. Han håller sin käpp i handen. Sherlock Holmes frågar: “Hur kan jag hjälpa dig?” Dr. Mortimer säger: “Jag har ett problem. Det är ett stort problem. Jag är orolig.”

Sherlock Holmes lyssnar noga. Dr. Watson lyssnar också. Dr. Mortimer berättar en historia. Det är en gammal historia. Det handlar om en familj som heter Baskerville. Dr. Mortimer säger: “Jag vill läsa en gammal legend för er.” Sherlock Holmes nickar. Dr. Mortimer tar fram ett gammalt papper. Han läser högt. Legenden handlar om en man som heter Sir Hugo Baskerville. Sir Hugo levde för länge sedan. Han bodde på Baskerville Hall, ett stort hus på landet. Sir Hugo var inte snäll. Han var ofta elak. Han drack mycket. Han hade många fester. En natt tog han en ung flicka. Han låste in henne. Flickan var mycket rädd. Hon försökte fly. Hon sprang ut från huset. Hon sprang över heden. Sir Hugo blev mycket arg. Han följde efter flickan. Han hade några vänner med sig.

Det var mörkt ute. Flickan sprang snabbt. Sir Hugo och hans vänner sprang efter. Men när de kom fram till flickan såg de något hemskt. Flickan låg på marken. Hon var död. Hon hade dött av skräck. Men det var inte allt. Bredvid henne låg Sir Hugo Baskerville. Han var också död. Hans ansikte såg förfärligt ut. Han hade ett ansikte fullt av rädsla. Bredvid Sir Hugo stod en stor svart hund. Hunden var mycket stor. Den såg inte ut som en vanlig hund. Den var större än en varg. Den hade lysande ögon. Hunden morrade. Vännerna blev rädda. De sprang därifrån. Sen dess har folk sagt att en stor svart hund finns på heden. Hunden letar efter folk från familjen Baskerville. Om en Baskerville går ut på natten kan hunden komma och döda honom. Legenden säger att hunden är en demon.

Dr. Mortimer slutar läsa. Han tittar på Sherlock Holmes och Dr. Watson. “Vad tycker ni?” frågar han. Dr. Watson säger: “Det är bara en gammal historia.” Men Dr. Mortimer säger: “Nej, det är sant! Många i Baskerville-familjen har dött tidigt. De dör unga. De dör på ett konstigt sätt.” Dr. Mortimer berättar mer. Han säger: “Min vän Sir Charles Baskerville bodde på Baskerville Hall. Han var en snäll man. Han hjälpte många människor. Men han var också rädd. Han trodde på legenden om hunden.” Sir Charles var gammal. Han hade ett svagt hjärta. Han ville göra gott. Men han var ofta orolig för sin säkerhet. Han ville veta mer om legenden. Han läste ofta om den svarta hunden. Han gick aldrig ut på natten.

En natt gick Sir Charles ut. Han gick genom trädgården. Han skulle möta någon vid en port. Men han kom aldrig tillbaka. Nästa morgon hittade Dr. Mortimer honom. Sir Charles låg på marken. Han var död. Hans ansikte var fullt av rädsla. Han såg mycket skrämd ut. Dr. Mortimer såg något konstigt. Han såg stora fotspår nära kroppen. Det var fotspår från en hund. Men inte en vanlig hund. Fotspåren var mycket stora. Dr. Mortimer blev rädd. Han tänkte på legenden. “Är det den svarta hunden?” frågade han sig själv. Han undersökte platsen. Ingen annan var där. Bara fotspåren och Sir Charles döda kropp. Dr. Mortimer berättar: “Nu är jag orolig för Sir Henry. Han är den nya arvinge till Baskerville Hall. Han är släkt med Sir Charles. Jag är rädd att hunden kommer efter honom också.”

Sherlock Holmes lyssnar noga. Han skriver ner allt. Han frågar: “Så du tror att hunden dödade Sir Charles?” Dr. Mortimer säger: “Jag vet inte. Men något skrämde honom till döds.” Dr. Watson frågar: “Fanns det några andra spår?” Dr. Mortimer säger: “Nej, bara de stora hundspåren.” Sherlock Holmes frågar: “Vad vill du att vi ska göra?” Dr. Mortimer säger: “Jag vill att ni skyddar Sir Henry. Han kommer till London imorgon. Jag vill att han ska vara säker.” Sherlock Holmes säger: “Jag ska göra mitt bästa. Jag vill också veta sanningen om den svarta hunden.”

Dr. Mortimer tackar Sherlock Holmes. Han är fortfarande orolig. Han går hem. Sherlock Holmes och Dr. Watson diskuterar legenden. Sherlock Holmes säger: “Det är ett mysterium. Men jag tror inte på spökhundar.” Dr. Watson säger: “Men Sir Charles är död. Han dog av skräck.” Sherlock Holmes säger: “Vi måste undersöka mer. Vi måste träffa Sir Henry.” Nästa dag väntar Holmes och Watson på Sir Henry. De är spända. De vill veta mer om Baskerville Hall. De vill veta om hunden är verklig. De vill hjälpa Sir Henry. De vill också hitta sanningen om vad som hände med Sir Charles.

Hotet mot Sir Henry

Sir Henry Baskerville är nu arvingen till Baskerville Hall. Han bor inte i England. Han har bott i Kanada. Nu kommer han till London. Han ska träffa Dr. Mortimer. Dr. Mortimer berättar för Sir Henry att han har ärvt ett stort hus, Baskerville Hall, och mycket pengar. Sir Henry är glad, men han är också lite orolig. Han har hört talas om legenden om den svarta hunden. Han tror inte på spöken, men allt känns ändå lite konstigt. På morgonen träffar Dr. Mortimer, Sherlock Holmes och Dr. Watson Sir Henry på hotellet. Sir Henry är ung. Han är energisk och ser stark ut. Han är vänlig mot alla. Han tycker om att prata. Sherlock Holmes ser direkt att Sir Henry är en bestämd person.

Sir Henry berättar att han har fått ett konstigt brev. Brevet är anonymt. Det finns inget namn på brevet. Någon har klippt ut bokstäver ur en tidning och klistrat fast på ett papper. Det står: “Gå inte ut på heden.” Sir Henry visar brevet för Sherlock Holmes. Holmes läser noga. Han ser att bokstäverna är olika. Någon vill inte bli upptäckt. Sherlock Holmes tycker att brevet är mycket märkligt. Han tror att någon försöker varna Sir Henry. Kanske finns det någon fara. Sir Henry är lite skakad. Han säger: “Jag är inte rädd. Jag tänker åka till Baskerville Hall.” Dr. Mortimer försöker lugna Sir Henry. Men Sherlock Holmes säger: “Vi måste vara försiktiga.” Han tror inte på spöken, men han vet att någon vill skrämma Sir Henry.

Efter frukosten går Sir Henry upp på sitt rum. Han vill byta skor. Men när han öppnar sin väska märker han något konstigt. En av hans skor är borta! Han letar överallt men kan inte hitta skon. Sir Henry säger: “Någon har tagit min sko!” Det är mycket konstigt. Dr. Watson och Sherlock Holmes hjälper till att leta, men skon är borta. Det är en ny brun sko. Ingen förstår varför någon vill ta en sko. Senare samma dag går Sir Henry, Dr. Mortimer och Dr. Watson ut på gatan. De promenerar till hotellet. Holmes och Watson bestämmer sig för att följa efter lite på avstånd. Sherlock Holmes har lagt märke till en man i en droska. Droskan kör långsamt bakom Sir Henry. Mannen i droskan bär mörka kläder och en svart skägg. Han gömmer ansiktet. Holmes blir misstänksam. Han tror att någon följer efter Sir Henry.

Holmes och Watson försöker komma närmare droskan. Holmes ser att droskan har ett nummer. Han skriver ner numret. Sedan försöker han se mannens ansikte, men mannen vänder bort huvudet. När Sir Henry och Dr. Mortimer går in på hotellet, försvinner droskan snabbt. Holmes tänker: “Vem är mannen? Varför följer han efter Sir Henry?” När Sir Henry kommer in på sitt rum på hotellet letar han igen efter sin sko. Han hittar fortfarande inte skon. Men nu ser han att en annan sko också är borta! Den här gången är det en gammal svart sko. Men den nya skon är tillbaka! Det är mycket märkligt. Varför tar någon hans skor och sedan lämnar tillbaka en av dem? Sir Henry är förvirrad. Han säger till Holmes och Watson: “Det är som ett skämt!” Men Holmes tycker inte att det är roligt. Han tror att någon försöker göra något med Sir Henrys skor.

Holmes och Watson pratar med personalen på hotellet. De frågar om någon har sett något. Men ingen har sett något konstigt. Ingen vet vem som kan ha tagit skorna. Holmes börjar tänka på hunden i legenden. Han frågar sig: “Behöver någon en sko för att ge en hund Sir Henrys lukt?” Men han säger inget till Sir Henry än. Han vill vara säker först. Nästa dag träffar Holmes, Watson och Dr. Mortimer Sir Henry igen. Dr. Mortimer berättar mer om arvet. Han säger: “Baskerville Hall är ett mycket stort hus. Det är mycket mark. Det finns många pengar i arvet.” Sir Henry kommer nu att bli mycket rik. Sir Henry är lite förvånad. Han visste inte att det var så stort. Han säger: “Jag vill åka dit så snart som möjligt.”

Men Holmes är orolig. Han säger till Sir Henry: “Jag tror att någon följer efter dig. Vi har sett en man i droska. Han har ett svart skägg. Han gömmer sitt ansikte. Vi vet inte vem han är. Men jag tror att han vill dig illa.” Sir Henry lyssnar och ser allvarlig ut. Han säger: “Jag är inte rädd. Jag vill se huset.” Holmes är fortfarande bekymrad. Han säger: “Jag tycker inte att du ska åka ensam.” Han vänder sig till Dr. Watson. “Dr. Watson, kan du åka med Sir Henry till Baskerville Hall? Jag vill att du skyddar honom. Jag vill också att du undersöker mysteriet.” Dr. Watson nickar. Han är stolt över att få hjälpa Sherlock Holmes. Han vill också skydda Sir Henry. Han vill lösa mysteriet med den svarta hunden.

Holmes säger till Watson: “Skriv brev till mig varje dag. Berätta om allt som händer. Skriv om Sir Henry, huset, folket där och allt konstigt som du ser.” Dr. Watson lovar att skriva varje dag. Han ska vara Sherlock Holmes ögon och öron på landet. Sir Henry är glad att få Watsons sällskap. Han känner sig tryggare. Dr. Mortimer säger: “Jag ska också åka till Baskerville Hall. Jag vill hjälpa till.” De packar sina väskor. De förbereder sig för resan till Baskerville Hall. Holmes stannar i London för att fortsätta undersöka mannen i droskan och försöka hitta fler ledtrådar om varningsbrevet och den stulna skon. Han säger att han kanske kommer till Dartmoor senare, om det behövs.

Sir Henry, Dr. Watson och Dr. Mortimer tar tåget mot Dartmoor. De åker genom landskapet. Fälten blir stora och öppna. Himlen är grå. Det är ofta dimma. Det ser lite ensamt ut. De närmar sig den stora heden och det gamla huset, Baskerville Hall. Watson tänker på Sherlock Holmes ord. Han ska vara vaksam och titta noga på allt som händer. Han vill skriva ner allt i sin dagbok, så han kan berätta för Holmes.

Mysterier på Dartmoor

Dr. Watson, Sir Henry och Dr. Mortimer kommer med tåget till Dartmoor. Det är långt från London. Landskapet ser annorlunda ut. Det är stora fält och höga kullar. Det blåser mycket. Luften är kall. Himlen är ofta grå. Det finns mycket dimma. Heden är stor, tom och lite skrämmande. Allt känns tyst och ensamt. När tåget stannar på stationen väntar en vagn. Den ska köra dem till Baskerville Hall. Vid stationen står en polis med gevär. Han tittar runt och ser misstänksam ut. Watson frågar: “Varför är polisen här?” Polisen svarar: “En farlig fånge har rymt från fängelset. Han heter Selden. Han är mycket farlig. Han gömmer sig någonstans på heden. Var försiktiga.” Alla blir lite rädda. Det är farligt att gå ut på heden nu. Watson tänker på legenden om den svarta hunden och nu finns det också en farlig man i området.

De åker till Baskerville Hall. Det är ett mycket stort hus. Det ser gammalt ut. Huset är mörkt och kallt. Det finns höga träd runt huset. Det känns lite ensamt. Sir Henry har aldrig varit här förut. Han är nyfiken men också lite nervös. När de kommer fram möts de av paret Barrymore. Herr Barrymore är butlern. Fru Barrymore sköter om huset. Båda är allvarliga och pratar inte så mycket. De hjälper till med väskorna och visar Sir Henry till hans rum. Alla försöker vara vänliga, men stämningen i huset känns konstig och kall. Dr. Watson bor också i huset. Han skriver varje dag i sin dagbok. Han vill komma ihåg allt han ser och hör. Han skriver också brev till Sherlock Holmes i London. Han berättar om Sir Henry, huset och om människorna där.

På kvällen äter de middag tillsammans. Det är mörkt ute. Det blåser. Huset knakar i vinden. Alla känner sig lite oroliga. Watson hör Barrymore viska med sin fru. Han tycker att de beter sig konstigt. De ser ibland ledsna ut och ibland rädda. Watson undrar vad de döljer. En natt när Watson ligger i sitt rum hör han någon gå i korridoren. Han går ut och tittar. Han ser herr Barrymore stå vid ett fönster. Barrymore tänder och släcker en lampa snabbt. Han ser ut som att han skickar en signal ut mot heden. Watson gömmer sig och tittar. Han tycker att det är mycket mystiskt. Nästa dag berättar Watson för Sir Henry. Tillsammans bestämmer de sig för att hålla ögonen öppna.

Nästa natt tittar de tillsammans. De ser att Barrymore igen skickar ljus med lampan ut på heden. Sir Henry frågar Barrymore: “Varför gör du så?” Först vill Barrymore inte svara, men sedan säger han sanningen. Han berättar att det är till en fånge på heden, till Selden. Selden är fru Barrymores bror. Han har rymt från fängelset. Barrymore vill inte att han ska dö av hunger och kyla. Han ger honom mat och hjälper honom gömma sig. Sir Henry och Watson tycker det är fel att hjälpa en brottsling, men de förstår att Barrymore bara vill hjälpa sin fru. De lovar att inte berätta för polisen om Barrymores hemlighet, men de är nu ännu mer vaksamma. Watson går ofta ut på heden på dagarna. Han vill lära känna området och människorna som bor där. Han träffar flera grannar. En dag möter han syskonen Stapleton. Herr Stapleton bor med sin syster Beryl nära heden. Herr Stapleton tycker mycket om naturen. Han samlar fjärilar och blommor. Han är glad och pratsam. Beryl är vacker och snäll men ser ofta orolig ut. Watson tycker att de är lite konstiga, men vänliga. Herr Stapleton pratar mycket om heden och dess faror. Han säger: “Ni måste vara försiktiga, det finns farliga träsk och man kan gå vilse.”

Beryl Stapleton är ofta tyst när hennes bror är med. En gång när hon är ensam med Watson säger hon tyst: “Ni måste vara försiktiga. Någon är i fara.” Sedan säger hon inget mer. Watson undrar varför hon är så rädd. Watson träffar också en annan granne, Frankland. Frankland bor inte långt från Baskerville Hall. Han är äldre och tycker om att klaga på allt. Han tittar ofta i sitt teleskop och letar efter saker att anmäla till polisen. Han är nyfiken och vet mycket om vad som händer på heden. Watson tycker att Frankland är lite rolig, men han förstår att Frankland gärna lägger sig i andras affärer.

Sir Henry tycker om att gå ut på promenader. Han vill lära känna området. Ofta följer Watson med. Sir Henry möter ofta Beryl Stapleton. Hon är vänlig mot honom. De pratar och promenerar ibland tillsammans. Sir Henry tycker mycket om Beryl. Han blir förälskad i henne. Han tänker ofta på henne. Men Beryls “bror”, herr Stapleton, tycker inte om att Sir Henry och Beryl är tillsammans. Han blir arg när han ser dem prata. Han säger till Sir Henry att Beryl inte får vara ute ensam. Sir Henry förstår inte varför herr Stapleton är så sträng mot sin syster. Det gör Sir Henry ledsen. En dag pratar Sir Henry med Watson om Beryl. Han säger: “Jag tycker mycket om Beryl. Men hennes bror blir alltid arg när vi pratar. Jag förstår inte varför.” Watson försöker trösta honom och säger: “Kanske är han bara orolig för sin syster.”

Watson fortsätter att skriva i sin dagbok och skicka brev till Sherlock Holmes. Han berättar om Selden, om Barrymore och om de nya grannarna. Han skriver om den konstiga stämningen i huset och om den stora, tysta heden. Watson känner att något är fel, men han vet inte vad. Han försöker hålla Sir Henry säker, men det finns så många hemligheter. På kvällarna när vinden blåser och huset är mörkt, hör Watson ibland ett konstigt ylande ute på heden. Det låter som en hund. Alla i huset blir rädda när de hör det. Watson tänker på legenden om den svarta hunden. Han undrar om det verkligen kan finnas en sån hund där ute i mörkret.

Hemligheter och avslöjanden

Watson bor nu på Baskerville Hall. Han skriver varje dag rapporter till Sherlock Holmes. I rapporterna berättar Watson allt som händer. Han skriver om Sir Henry, om Barrymore, om Selden och om grannarna. Watson försöker lösa gåtan själv. Han vill hjälpa Holmes att förstå mysteriet på heden. Watson går ofta ut på heden. Han vill titta efter ledtrådar. Han frågar människor vad de vet om Selden och den svarta hunden. Watson vill skydda Sir Henry och han vill förstå varför alla är så rädda. Varje natt lyssnar Watson efter konstiga ljud. Han hör ibland ett ylande ute på heden. Det låter som en hund. Watson blir rädd. Han skriver till Holmes: “Jag hör konstiga ljud. Jag tror att det finns en hund på heden. Sir Henry är orolig. Jag försöker vara försiktig.”

En kväll får Watson veta att Barrymore har sett signaler ute på heden. Barrymore tänder ljuset igen för att hjälpa Selden. Watson och Sir Henry bestämmer sig för att gå ut och leta efter Selden. De tar med sig en lampa och går ut på den mörka heden. Det är kallt och blåsigt. De ser ljuset blinka från huset och följer det. De hittar Selden nära några stora stenar. Selden ser rädd ut. Han vill gömma sig för polisen. Sir Henry säger: “Du kan inte stanna här. Det är farligt.” Plötsligt hör de ett ljud. De hör hundens ylande långt bort. Selden blir mycket rädd. Han springer iväg. Watson och Sir Henry springer efter för att stoppa honom. Men det är mörkt och svårt att se. Selden springer mot en klippa. Han tappar balansen och ramlar ner för berget. När Watson och Sir Henry kommer fram är Selden död. Han har ramlat och slagit sig. Sir Henry blir chockad. Watson är ledsen. Selden var en brottsling, men han ville bara vara fri.

Watson undersöker kroppen. Plötsligt ser han något konstigt. Selden har på sig en jacka som tillhör Sir Henry. Watson blir förvånad. Varför har Selden Sir Henrys jacka? Barrymore berättar att de gav jackan till Selden så han inte skulle frysa. Men nu förstår Watson att någon kanske ville lura hunden med jackan, så hunden jagade Selden istället för Sir Henry. Watson känner att mysteriet blir större. Han undrar vem som kan styra hunden. Vem vill döda Sir Henry? Watson är nu mycket orolig. Han vill prata med Holmes, men Holmes är inte där. Watson går ut på heden igen. Han vill leta efter fler ledtrådar. Han ser ibland någon röra sig på avstånd, men han vet inte vem det är.

En dag går Watson ut ensam på heden. Han ser ett litet hus bland stenarna. Han blir nyfiken och går dit. Han öppnar dörren försiktigt. Inne i huset är det mörkt. Men där sitter någon och skriver vid ett bord. Det är Sherlock Holmes! Watson blir mycket förvånad. Holmes har varit på heden hela tiden utan att säga något till Watson. Holmes förklarar varför han varit hemlig. Han ville inte att någon skulle veta att han undersöker på plats. Han har samlat ledtrådar och spionerat på Stapleton och andra människor. Holmes säger: “Jag har sett och hört mycket. Jag tror att jag nu vet vem som är den verkliga skurken.” Watson är glad att Holmes är där. Han känner sig tryggare.

Holmes berättar för Watson vad han har upptäckt. Holmes säger att Jack Stapleton är den verkliga skurken. Det är Stapleton som vill döda Sir Henry. Holmes har sett Stapleton smyga omkring på heden. Han har sett Stapleton prata med konstiga människor. Stapleton försöker dölja sanningen för alla. Holmes har också lärt sig en annan hemlighet. Beryl Stapleton är inte Jack Stapletons syster. Hon är hans fru! De låtsas bara vara syskon för att lura folk. Beryl vill inte att Stapleton ska göra något ont, men hon vågar inte säga emot honom. Hon är rädd för sin man. Holmes tror att Beryl har försökt varna Sir Henry och Watson. Det är därför hon har sagt till dem att vara försiktiga.

Holmes tror nu att Stapleton har en plan. Han vill döda Sir Henry för att få arvet från Baskerville-familjen. Stapleton är släkt med Baskerville-familjen, men ingen vet om det. Om Sir Henry dör, kan Stapleton ärva huset och pengarna. Holmes säger: “Stapleton använder en stor hund. Han har tränat hunden att jaga efter Sir Henry. Han använder kläder för att ge hunden Sir Henrys lukt. Han har också skrivit varningsbrevet för att skrämma honom.” Watson blir chockad. Han hade aldrig trott att Stapleton var en mördare. Han hade trott att Stapleton var vänlig och hjälpsam. Nu vet han att Stapleton är farlig.

Holmes berättar sin plan för Watson. Han säger: “Vi måste fånga Stapleton på bar gärning. Vi måste använda Sir Henry som lockbete. Sir Henry ska gå ut på heden ensam på kvällen. Då tror Stapleton att han kan släppa lös hunden och döda honom. Men vi ska gömma oss och vara beredda att hjälpa Sir Henry.” Watson är lite rädd för planen, men han litar på Holmes. Holmes säger att de måste vara mycket försiktiga. Hunden är stor och farlig. De måste vara redo att skjuta hunden om det behövs.

På kvällen berättar Holmes och Watson planen för Sir Henry. Sir Henry är modig. Han vill hjälpa till att lösa mysteriet. Han säger: “Jag gör vad ni säger. Jag vill att detta ska ta slut. Jag vill kunna leva i fred på Baskerville Hall.” Holmes tackar Sir Henry för hans mod. Nu är alla redo för den stora kvällen. Holmes, Watson och Sir Henry väntar på att fånga Stapleton. De hoppas att planen kommer att fungera och att mysteriet med den svarta hunden ska bli löst.

Fällan på heden

Det är kväll på heden. Luften är kall och fuktig. Det är mycket dimma och man kan inte se långt. Holmes, Watson och polisen Lestrade gömmer sig utanför Stapletons hus. De väntar i mörkret. Alla är tysta. De vill fånga Stapleton när han försöker döda Sir Henry. Sir Henry ska gå hem från Stapletons hus ensam. Det är farligt, men det är en del av Holmes plan. Sir Henry är inne i Stapletons hus på middag. Han är lite nervös. Han vet att något kan hända. När middagen är slut tackar Sir Henry för maten och säger hej då. Han börjar gå hemåt genom heden. Det är mörkt, kallt och mycket dimmigt. Han kan bara se några meter framför sig.

Holmes, Watson och Lestrade smyger efter på avstånd. De vill inte att Stapleton ska se dem. Alla är mycket spända. Holmes viskar: “Nu gäller det. Vi måste vara redo.” De gömmer sig bakom stenar och buskar. Holmes har en pistol. Watson har också en pistol. De väntar på att något ska hända. Plötsligt hör de ett konstigt ljud i dimman. Det är som ett ylande, ett läskigt och högt ljud. Alla blir rädda. Watson ser en stor skugga i dimman. Det är den svarta hunden! Hunden är mycket stor och ser hemsk ut. Den springer snabbt mot Sir Henry. Hunden har något lysande runt halsen, så den ser ännu mer skrämmande ut.

Sir Henry hör ljudet och vänder sig om. Han ser den stora hunden komma emot sig. Han blir mycket rädd och försöker springa. Men hunden springer snabbare. Holmes skriker: “Nu, Watson! Nu!” Holmes och Watson springer fram. Holmes siktar med sin pistol och skjuter. Watson skjuter också. Hunden faller till marken och rör sig inte mer. Den är död. Sir Henry faller ner på marken. Han är mycket rädd och trött. Holmes och Watson springer fram till honom och hjälper honom upp. Holmes säger: “Du är säker nu, Sir Henry. Hunden är död.” Sir Henry kan knappt prata. Han är chockad. Holmes och Watson hjälper honom att sätta sig ner och vila.

Nu måste de hitta Stapleton. Holmes säger: “Stapleton måste vara nära. Vi måste hitta honom innan han flyr.” De springer mot Stapletons hus. När de kommer fram hör de en röst som ropar på hjälp inifrån huset. Holmes sparkar upp dörren. Inne i huset hittar de Beryl Stapleton. Hon är bunden med rep och ser mycket trött ut. Hon har gråtit och är rädd. Holmes och Lestrade hjälper henne loss. Beryl berättar att Jack Stapleton band henne och tvingade henne att vara tyst. Hon försökte stoppa honom, men Stapleton var för stark. Beryl säger: “Jack är farlig. Han vill bara ha pengar och arvet. Han vill döda Sir Henry.” Holmes och Watson tröstar henne och säger att hon är trygg nu.

Men Jack Stapleton är borta. Han har sprungit ut på heden. Det är dimmigt och svårt att se. Holmes, Watson och Lestrade letar efter honom, men Stapleton är borta. Holmes säger: “Det finns bara en plats dit han kan ha gått – träsket.” Träsket är farligt och djupt. Marken är mjuk och man kan sjunka ner i gyttjan. Ingen kan överleva länge där ute. De går ut på heden och ropar på Stapleton. Men de hör inget svar. De ser fotspår som leder ut i träsket, men sedan försvinner spåren. Holmes säger: “Stapleton har sprungit ut i träsket. Han kommer inte tillbaka. Han är borta för alltid.” Alla står tysta och tittar ut i dimman.

Nästa dag undersöker Holmes, Watson och Lestrade Stapletons hus. De hittar många bevis. De hittar buren där hunden var. De hittar färg som Stapleton använde för att göra hunden svart och ännu läskigare. De hittar också papper som visar att Stapleton är släkt med Baskerville-familjen. Han ville ärva huset och pengarna genom att döda Sir Henry. Senare sitter Holmes och Watson tillsammans. Sir Henry vilar i sitt rum. Han är fortfarande mycket trött och svag efter den hemska natten. Dr. Mortimer är där och hjälper honom. Holmes förklarar för Watson hur han löste mysteriet.

Holmes säger: “Stapleton var smart, men han gjorde misstag. Han ville döda Sir Henry med hjälp av en stor hund. Han tränade hunden att jaga Sir Henry. Han målade hunden svart och satte på den något som lyste, så den såg ut som ett spöke i dimman. Han stal Sir Henrys sko för att ge hunden rätt lukt. Han lurade alla genom att låtsas vara Beryls bror. Men han var hennes man.” Watson är mycket imponerad. Han säger: “Du är den bästa detektiven, Holmes! Ingen annan kunde ha löst detta mysterium.” Holmes ler lite och säger: “Det var farligt, men nu är det över. Sir Henry är trygg och rättvisa har segrat.”

Några dagar senare bestämmer sig Sir Henry och Dr. Mortimer för att resa bort från England. Sir Henry är trött och behöver vila. Han vill resa till ett varmare land. Dr. Mortimer följer med honom. Alla på Baskerville Hall tar farväl av dem och önskar dem lycka till. Watson säger: “Du är alltid välkommen tillbaka, Sir Henry!” Holmes och Watson åker tillbaka till London. Ett nytt mysterium väntar dem där, men de kommer aldrig glömma äventyret på heden och den hemska svarta hunden.