De Tre Musketörerna (Mellannivå)

D’Artagnans resa till Paris

I början av romanen De Tre Musketörerna möter vi den unge mannen D’Artagnan. Han bor med sina föräldrar i Gascogne, en region i södra Frankrike. Hans pappa har själv varit soldat, och hans mamma är kärleksfull men orolig för sonen. Familjen är inte rik, men de har stolthet, tradition och heder. D’Artagnan har alltid drömt om att bli musketör – en av kungens modiga, respekterade och berömda livvakter.

En dag bestämmer sig D’Artagnan för att lämna hemmet och följa sin dröm. Hans far ger honom ett brev av rekommendation till Monsieur de Tréville, chefen för kungens musketörer i Paris. Han får också ett svärd och en häst, men hästen är gammal och ganska skrattretande, vilket D’Artagnan själv inte tycker om. Mamman gråter men önskar honom lycka. Fadern ger honom rådet att alltid vara modig och ärlig, samt att undvika konflikter om det går, men att aldrig låta någon förödmjuka honom.

D’Artagnan rider ensam mot Paris. På vägen stannar han i en liten stad som heter Meung-sur-Loire. Där ser han en äldre, mystisk man tala med några andra män. När D’Artagnan stiger in på värdshuset, gör den äldre mannen narr av hans häst och utseende. D’Artagnan, som är stolt och hetlevrad, blir rasande och vill utmana mannen på duell. Men istället för en ärlig duell, blir D’Artagnan överfallen av den äldre mannens tjänare. De slår ner honom, slår honom med ett grytlock och bryter hans svärd. Till råga på allt stjäl den äldre mannen D’Artagnans viktiga introduktionsbrev till Tréville. D’Artagnan ligger kvar på marken, förödmjukad och arg, men med en stark vilja att hämnas och återfå sitt brev.

Trots motgångarna ger han inte upp. Han samlar ihop sina saker, tar sin gamla häst och fortsätter resan till Paris – nu ännu mer beslutsam att bevisa sitt mod och att få tillbaka sitt förlorade brev.

När D’Artagnan kommer fram till Paris känner han sig först överväldigad av den stora staden, folkmassorna och allt liv. Han tar in på ett enkelt värdshus och söker sig snart till Hôtel de Tréville, platsen där musketörerna brukar hålla till. Han hoppas att brevet från hans far ska öppna dörren till ett nytt liv, men brevet är borta.

D’Artagnan får till slut träffa Monsieur de Tréville. Tréville är en respekterad och strikt man, och han blir irriterad när D’Artagnan berättar att brevet är stulet. Utan brevet vill Tréville först inte hjälpa honom. D’Artagnan försöker förklara vad som hänt och nämner den äldre mannen han mötte i Meung-sur-Loire. Tréville blir genast misstänksam, för det verkar som att den äldre mannen är den beryktade Comte de Rochefort, en farlig agent som arbetar för kardinal Richelieu, kungens mäktige rival och rådgivare.

D’Artagnan förstår att han nu har fått en fiende bland de mäktigaste i Paris, men han vägrar låta sig skrämmas. Han tillbringar sin första tid i staden med att försöka lära känna musketörerna och anpassa sig till livet i Paris. Men han är fortfarande en främling, och hans hetsiga humör leder honom snabbt till problem.

Snart råkar D’Artagnan i konflikt med tre kända musketörer: Athos, Porthos och Aramis. Han stöter först ihop med Athos efter ett missförstånd. De bestämmer sig för att duellera senare samma dag. Strax därpå hamnar D’Artagnan i diskussion med Porthos, och även med honom blir det bestämt att de ska duellera. Slutligen råkar han förolämpa Aramis på ett olyckligt sätt, så även han kräver en duell. Plötsligt har D’Artagnan bokat in tre dueller på samma dag – alla mot tre av de bästa och mest berömda musketörerna.

När tiden för den första duellen kommer, går D’Artagnan till den avtalade platsen. Athos väntar redan där, och kort efter dyker även Porthos och Aramis upp för att bevittna eller delta i sina egna dueller. Stämningen är spänd, men samtidigt visar musketörerna respekt för D’Artagnans mod och heder.

Precis när duellen mellan D’Artagnan och Athos ska börja, dyker Richelieus vakter upp. Vid denna tid är dueller förbjudna av lagen, och vakterna har fått order att arrestera alla som bryter mot detta förbud. Istället för att slåss mot varandra, måste D’Artagnan, Athos, Porthos och Aramis nu samarbeta för att försvara sig mot vakterna. Trots att de är utmattade och färre till antalet, lyckas de slå tillbaka Richelieus män i en våldsam strid.

Efter striden är det ingen som längre tvivlar på D’Artagnans mod och skicklighet. Han har visat att han inte bara är modig utan också lojal och snabb att fatta beslut i farliga situationer. Musketörerna börjar respektera honom, och Tréville får också ett nytt intryck av den unge mannen. Dock kan D’Artagnan ännu inte bli musketör direkt. Han blir istället medlem av kungens garde, vilket är ett steg på vägen till att bli musketör.

Nu är D’Artagnan och de tre musketörerna – Athos, Porthos och Aramis – inte längre fiender, utan vänner. De svär att stå vid varandras sida och hjälpa varandra, oavsett vad som händer. Tillsammans börjar de sitt första stora äventyr i Paris, med faror, intriger och vänskap som väntar dem.

Så slutar den första delen av De Tre Musketörerna – med D’Artagnan på väg att bli en riktig hjälte, och med ett löfte om ännu fler spännande och farliga äventyr tillsammans med sina nya vänner.

Intriger och kärlek vid det franska hovet

Efter den våldsamma starten i Paris försöker D’Artagnan nu skapa sig ett nytt liv. Han letar efter ett boende och hittar ett rum hos en man vid namn Bonacieux. Bonacieux är en äldre, något girig och misstänksam hyresvärd, men han erbjuder D’Artagnan en plats att bo. Bonacieux är gift med en ung, vacker kvinna vid namn Constance, som arbetar som kammarjungfru åt drottning Anne av Österrike, Frankrikes drottning.

D’Artagnan är ny i staden och försöker förstå de politiska och personliga intriger som pågår. Han får snabbt veta att Bonacieuxs fru Constance är inblandad i något farligt. En dag när D’Artagnan är hemma hör han hur någon ropar på hjälp. Han upptäcker att Constance har blivit kidnappad. Utan att tveka kastar han sig in i handlingen och lyckas, tillsammans med sina nya vänner musketörerna, rädda henne från fångenskap. Under denna räddningsaktion förstår D’Artagnan att han har blivit djupt förälskad i Constance. Hon är vänlig, vacker, modig och framför allt lojal mot drottningen. Mellan D’Artagnan och Constance uppstår snabbt en ömsesidig tillit och känslor av kärlek, även om deras situation är mycket farlig.

D’Artagnan blir nu indragen i ett spel på högsta politiska nivå. Drottning Anne, som Constance arbetar för, är olycklig i sitt äktenskap med kung Ludvig XIII. Hon känner sig ensam och har fått stöd och vänskap av den engelske hertigen av Buckingham, en av Europas mäktigaste män. Drottningen litar på Constance och ger henne i hemlighet ett mycket värdefullt smycke – ett diamanthalsband som hon fått av kungen. Smycket ska överlämnas till hertigen som ett tecken på vänskap och kärlek. Det är menat att vara en personlig och hemlig gest, men det finns de som vill utnyttja situationen.

Kardinal Richelieu, som är kungens närmaste rådgivare och en mästare på intriger, får snart veta att drottningen har gett bort sitt halsband. Han ser detta som en chans att skada drottningens rykte och makt. Richelieu försöker få kungen att misstänka Anne för otrohet och planerar att avslöja gåvan för hela hovet. Han övertygar kungen om att kräva att drottningen bär halsbandet på nästa stora bal – ett knep för att avslöja hennes hemlighet, eftersom halsbandet då redan ska vara utomlands hos Buckingham.

När drottningen får höra detta får hon panik. Constance förstår allvaret och ber D’Artagnan om hjälp. Drottningen ger i hemlighet D’Artagnan och hans tre vänner ett riskfyllt uppdrag: att resa till London och hämta tillbaka diamanthalsbandet från hertigen av Buckingham, innan Richelieu och kungen hinner avslöja sanningen. Om de misslyckas riskerar drottningen inte bara sin heder utan också sitt äktenskap och sin ställning som drottning.

De fyra vännerna tvekar inte. D’Artagnan, Athos, Porthos och Aramis bestämmer sig för att resa så snabbt som möjligt. Men Richelieu har många spioner och ser till att det blir en farofylld resa. Redan från början märker de att de är förföljda och utsatta för attacker.

När de rider ut från Paris, delar de på sig för att minska risken att alla stoppas på en gång. D’Artagnan och hans trogna tjänare Planchet leder vägen, men vännerna följer efter på olika håll.

På vägen råkar de alla ut för farliga hinder. Porthos hamnar i gräl med en främling som utmanar honom på duell. Porthos blir skadad i benet och kan inte fortsätta resan. D’Artagnan måste lämna honom med värdshusvärden för att få vila och läka såret.

Lite längre fram blir Aramis och hans tjänare också attackerade. Aramis blir skjuten i axeln och måste stanna hos en vänlig familj som tar hand om honom. Han kan inte heller fortsätta resan med D’Artagnan.

När de är nära gränsen till England, råkar Athos illa ut. Han blir arresterad och anklagad för att vara spion, på grund av Richelieus falska bevis och spioners vittnesmål. Athos förs bort av soldater, och D’Artagnan tvingas fortsätta ensam med Planchet.

Trots alla dessa hinder och attacker förlorar D’Artagnan aldrig sitt mod eller sin beslutsamhet. Han rider dag och natt genom Frankrike och tar sig, trött och smutsig, över Engelska kanalen till London. Under resan försöker Planchet hjälpa honom med mat, information och stöd.

När de till slut når London är tiden knapp. D’Artagnan söker upp hertigen av Buckingham, som blir djupt rörd över D’Artagnans mod och den lojalitet han visar mot drottningen. Buckingham förklarar dock att Richelieus agenter redan har varit i London och försökt stjäla två av diamantstenarna från halsbandet för att göra det omöjligt för drottningen att bära det helt på balen. Men Buckingham har lyckats få tag på smycket igen och låtit ersätta de stulna diamanterna. Han ger nu halsbandet till D’Artagnan och tackar honom varmt, samtidigt som han varnar för Richelieus långa armar och farliga makt.

D’Artagnan och Planchet återvänder så snabbt de kan till Paris. Resan tillbaka är fylld av oro för att inte hinna i tid och för att något ska gå fel. Men D’Artagnan är driven av känslan av ansvar och kärlek – både till Constance och till sitt löfte till drottningen.

När D’Artagnan slutligen kommer fram till Paris, har tiden nästan tagit slut. Han söker genast upp Constance och överlämnar halsbandet. Constance springer till drottningen, som är på väg till balen. Drottningen kan nu bära halsbandet framför hela hovet, inklusive kungen och kardinal Richelieu. Hennes heder är räddad, och Richelieu kan inte avslöja hennes hemlighet.

D’Artagnan har klarat sitt första stora och farliga uppdrag. Han har fått visa sin lojalitet, sitt mod och sin kärlek. Hans vänskap med musketörerna är nu ännu starkare, även om vännerna fortfarande är skadade och utspridda. Men D’Artagnan har bevisat att han är på väg att bli en av de största hjältarna i kungens tjänst.

Farliga allianser och gamla hemligheter

Efter att D’Artagnan har återvänt till Paris och räddat drottningens heder är han fylld av hopp. Han tänker mycket på Constance Bonacieux, som han har starka känslor för. D’Artagnan vill inleda en romans med henne, och han känner att deras ömsesidiga förtroende har växt under de dramatiska händelserna. Men lyckan blir kortvarig. Plötsligt försvinner Constance spårlöst igen. D’Artagnan får veta att hon har blivit kidnappad en gång till, denna gång av okända fiender. Han blir förtvivlad och orolig för hennes liv. Hela hans värld känns hotad, och han vet att han måste hitta henne till varje pris.

För att kunna rädda Constance förstår D’Artagnan att han behöver hjälp. Han vänder sig till sina tre vänner Athos, Porthos och Aramis. De har alla sina egna problem efter den svåra resan till London – Porthos och Aramis är fortfarande skadade, och Athos är ovanligt tyst och sluten. Trots detta tvekar ingen av dem att ställa upp för sin vän. De samlas och diskuterar vad som kan ha hänt och vem som kan ligga bakom kidnappningen. Tillsammans bildar de en plan för att hitta Constance och ta reda på sanningen.

Under en natt då vännerna dricker vin och pratar djupt, öppnar Athos upp om sitt förflutna. Det är första gången han berättar sin stora hemlighet för någon. Athos avslöjar att han en gång var gift med en ung och vacker kvinna, som han älskade över allt annat. Men en dag upptäckte han att hon bar en brännmärkning på skuldran – en fleur-de-lis, som visar att hon är en dömd brottsling. Athos blev så chockad och förtvivlad att han övergav henne direkt och trodde aldrig att han skulle se henne igen. Den här historien fyller gruppen med både sorg och nyfikenhet, och Athos bär på djupa sår från sitt förflutna. D’Artagnan märker att Athos är ovanligt misstänksam mot kvinnor som har med intriger att göra.

Medan vännerna försöker spåra Constance, börjar D’Artagnan röra sig bland Paris finare kretsar och de hemliga nätverk där maktspel och förräderi är vardag. Han får höra rykten om en vacker och mycket farlig kvinna – Milady de Winter. Hon arbetar i hemlighet för kardinal Richelieu och har fått i uppdrag att motarbeta musketörerna och särskilt D’Artagnan. Alla som har träffat Milady varnar D’Artagnan för henne: hon är intelligent, manipulativ och har inga problem att använda både list och grymhet för att få sin vilja igenom.

Trots alla varningar kan D’Artagnan inte låta bli att fascineras av Milady. Han möter henne första gången under ett arrangemang i Paris. Milady är vacker, elegant och mystisk. Hon charmar omgivningen med sin skönhet och sitt vältaliga sätt. D’Artagnan känner sig snabbt dragen till henne, både på grund av hennes utseende och hennes intelligens. Milady börjar också visa intresse för D’Artagnan, men det är tydligt att deras relation bygger på misstänksamhet, spel och dolda motiv. D’Artagnan får känslan av att Milady vet mer om honom än hon borde.

För att försöka vinna hennes förtroende och samtidigt ta reda på om hon har något att göra med Constances försvinnande, bestämmer sig D’Artagnan för att lura Milady. Han utger sig för att vara en annan man, nämligen sin vän och rival greven de Wardes, eftersom han vet att Milady har en hemlig romans med honom. D’Artagnan skriver ett brev till Milady där han låtsas vara de Wardes och ber om ett möte. Han träffar Milady i mörkret, utklädd och med en förklädnad så att hon inte kan se hans ansikte ordentligt.

Under flera möten blir D’Artagnan allt mer indragen i Miladys nät av lögner och farliga spel. Hon öppnar sitt hjärta för den man hon tror är de Wardes, berättar om sitt hat mot D’Artagnan och musketörerna och avslöjar sina mörka planer. D’Artagnan börjar inse hur farlig hon verkligen är, men han är också fängslad av hennes styrka och beslutsamhet. Han inser att han måste gå försiktigt fram, eftersom ett felsteg kan kosta både honom själv och Constance livet.

Till slut avslöjar D’Artagnan sin riktiga identitet för Milady. Han berättar att det är han som har mött henne i hemlighet, inte de Wardes. Milady blir rasande över förräderiet. Under deras konfrontation ser D’Artagnan plötsligt en brännmärkning på hennes axel – den berömda fleur-de-lis. Han förstår genast att Milady de Winter är samma kvinna som Athos en gång berättat om och älskat. Allt Athos har misstänkt om Milady stämmer: hon är verkligen en brottsling, märkt för livet, och hennes förflutna är fyllt av svek och brott.

Milady är inte en person som förlåter eller glömmer. I sitt raseri bestämmer hon sig för att döda D’Artagnan. Hon bjuder in honom till sitt rum och försöker förgifta honom. Men D’Artagnan är på sin vakt och lyckas överleva hennes mordförsök, även om han tvingas fly för sitt liv. Han är både skakad och arg – och samtidigt fylld av en känsla av att en ännu större fara hotar, både honom själv och hans vänner.

Efter dessa dramatiska händelser söker D’Artagnan genast upp Athos. Han berättar hela sanningen om Milady, hennes verkliga identitet och det mordförsök han utsatts för. Athos blir blek och tyst när han inser att kvinnan han en gång älskat nu blivit deras farligaste fiende, och att deras öden är djupt sammanflätade. Musketörernas kamp har nu fått en ny, personlig och mycket farligare dimension.

Nu måste de fyra vännerna vara starkare och mer enade än någonsin – för kampen mot Milady och Richelieu har bara börjat.

Krig och hämnd vid La Rochelle

Efter alla intriger och faror i Paris förändras situationen snabbt för D’Artagnan och musketörerna. Frankrike befinner sig i krig, och kungens armé samlas för att belägra den protestantiska staden La Rochelle vid Atlantkusten. D’Artagnan och hans tre vänner får order att ansluta sig till armén och resa till La Rochelle för att delta i den stora belägringen. Det är en dramatisk förändring: från stadens palats, konspirationer och fester kastas de nu in i krigets brutalitet, där faran och döden är ständigt närvarande.

Belägringen av La Rochelle är hård och blodig. Staden är starkt befäst och försvaras av tappert motstånd, medan kungens soldater kämpar med hunger, sjukdom och rädsla. I det här kaoset försöker D’Artagnan och hans vänner göra sitt bästa för att hjälpa armén – och samtidigt skydda sig själva från nya hot. Det visar sig snart att deras största fiende inte bara är rebellerna i La Rochelle, utan fortfarande Milady de Winter, Richelieus dödliga agent.

Milady har svurit att hämnas på D’Artagnan och musketörerna, och hon har redan många agenter på plats bland arméns läger. Flera gånger under belägringen utsätts D’Artagnan och hans vänner för försök till mord och sabotage. Ibland är det förgiftad mat, ibland bakhåll på natten, ibland fällor satta för att locka dem till farliga platser utanför murarna. Men musketörernas mod, skicklighet och starka vänskap gör att de gång på gång lyckas överleva, trots att de ofta är nära att dödas.

Samtidigt håller Richelieu ett vakande öga på situationen. Han anländer själv till La Rochelle för att övervaka kriget och fortsätta sina politiska intriger. Richelieu litar på Milady och ger henne ett hemligt uppdrag. Athos, som hela tiden är misstänksam mot Milady, får höra Richelieu prata med henne i hemlighet. Richelieu ger Milady ett brev där det står att hon har hans fulla makt och kan handla i hans namn – till och med begå mord om det behövs. Hennes mål är att resa till England och mörda hertigen av Buckingham, som fortfarande är en mäktig allierad till drottning Anne.

Athos, som förstår faran, beslutar att försöka stoppa Milady. Med mod och list lyckas han smyga sig på Milady och stjäla Richelieus brev från henne. Det här brevet är otroligt värdefullt, eftersom det kan användas som bevis mot både Milady och Richelieu själv om deras onda planer. Athos inser att det nu gäller att vinna tid för att kunna rädda Buckingham och stoppa Milady från att göra ännu mer skada.

Under belägringen försöker D’Artagnan och hans vänner också stärka sitt rykte och vinna mer tid för sina planer. De får höra att ett litet fäste nära stadens murar är i fara och att ingen tror att det går att försvara. D’Artagnan, Athos, Porthos och Aramis beslutar sig för att visa sitt mod och håller fästet mot en hel armé av rebeller under en dag. Deras insats blir snabbt känd i hela lägret, och de hyllas som hjältar bland både soldater och officerare. Det ger dem lite mer frihet att röra sig och planera sina nästa steg, samtidigt som de vinner kungens och arméns respekt.

Men kampen mot Milady måste fortsätta, och tiden är knapp. Athos förstår att Milady redan har begett sig mot England för att försöka döda Buckingham. Musketörerna skickar snabbt ett varningsbrev till drottning Anne i Paris och till Lord de Winter i England, Buckinghams svåger. De berättar om Miladys verkliga identitet och hennes planer på mord. Lord de Winter är en klok och modig man, och han tar varningen på allvar. Han låter Milady fängsla så snart hon anländer till England.

Milady fängslas i ett ensligt och strängt bevakat slott på den engelska kusten. Hennes vakt är den unga och fanatiska officeraren Felton, som är djupt religiös och ogillar all sorts orättvisa och ondska. Milady, med sin skönhet och sin förmåga att manipulera, börjar genast försöka påverka Felton. Hon berättar tårfyllda historier om hur hon är oskyldig, att hon blivit felaktigt dömd, att hon är offer för mäns grymhet och att det är hertigen av Buckingham som är hennes verkliga fiende.

Sakta men säkert lyckas Milady vinna Feltons förtroende. Hon spelar på hans känslor av rättvisa och hans rädsla för synd och ondska. Till slut är Felton helt övertygad om att Milady är en oskyldig kvinna och att hennes fångenskap är ett stort misstag. Han hjälper henne att rymma från fängelset – ett svek mot både Lord de Winter och England.

Så fort Milady är fri söker hon genast upp Buckingham, fortfarande fast besluten att fullfölja sitt uppdrag åt Richelieu och ta sin hämnd på dem som förrått henne. Med hjälp av Felton, som hon nu har full kontroll över, tar hon sig in i Buckinghams hus och lyckas mörda honom. Buckingham, en av Englands mäktigaste män och drottning Annes bundsförvant, faller offer för Miladys kallblodiga plan. Felton grips av skuld och förtvivlan när han inser att han blivit manipulerad till att hjälpa en brottsling.

Efter mordet på Buckingham återvänder Milady snabbt till Frankrike. Hon har nu blivit ännu mer farlig och desperat. D’Artagnan och musketörerna förstår att kampen mot henne är långt ifrån över. Milady är fast besluten att ta hämnd på D’Artagnan, Athos och alla som står i hennes väg. Situationen har blivit livsfarlig, inte bara för musketörerna utan även för drottningen och Frankrikes framtid.

Vänskapen mellan D’Artagnan, Athos, Porthos och Aramis har aldrig varit starkare än nu. De vet att de måste stå enade och använda all sin list, styrka och lojalitet för att stoppa Milady och besegra Richelieus onda planer. Deras äventyr har blivit en kamp på liv och död – och den avgörande striden väntar.

Rättvisa och avsked

Efter den dramatiska belägringen av La Rochelle, mordet på Buckingham och Miladys återkomst till Frankrike har situationen blivit alltmer spänd. Men mitt i allt detta har drottning Anne inte glömt sin trogna tjänarinna Constance. Hon vet att Constance svävar i livsfara och beslutar sig för att skydda henne. Med stor försiktighet och list ser drottningen till att Constance förs bort från Paris och göms i ett avlägset kloster, där inga av Richelieus eller Miladys agenter kan hitta henne. Constance är rädd och ensam, men också hoppfull om att D’Artagnan ska komma och rädda henne.

Efter flera veckor av oro får D’Artagnan äntligen veta var Constance befinner sig. Han får personligen tillstånd av drottningen att resa till klostret och hämta henne tillbaka till Paris – till säkerheten och kanske till ett nytt liv tillsammans. Med hjärtat fyllt av glädje och förväntan ger han sig genast iväg. Han kan knappt tro att han äntligen ska få återse kvinnan han älskar och att deras lycka äntligen kan bli verklighet efter all smärta och separation.

Men den här lyckan ska visa sig vara kortvarig. Samtidigt som D’Artagnan närmar sig klostret, har Milady de Winter fått veta var Constance gömmer sig. Milady är på flykt, desperat och besluten att ta hämnd på alla som motarbetat henne. Hon söker skydd i samma kloster, där hon utger sig för att vara en oskyldig kvinna på flykt undan kriget och orättvisor. Nunnorna i klostret, som inte vet något om Miladys mörka förflutna, tar emot henne och ger henne skydd. De kan inte ana att de i själva verket ger tillträde åt en av Frankrikes mest hänsynslösa och farliga brottslingar.

När Constance får veta att D’Artagnan är på väg, fylls hon av hopp. Hon berättar för Milady om sin kärlek till D’Artagnan, utan att förstå att hon pratar med sin värsta fiende. Milady, som inser att hon kan använda situationen för att såra D’Artagnan en sista gång, bestämmer sig för att handla snabbt och brutalt. Hon förgiftar Constance med en giftig dryck. Constance blir snabbt mycket sjuk och förstår för sent att hon blivit förrådd av kvinnan hon trodde var en vän.

D’Artagnan når äntligen fram till klostret, men då är det redan för sent. Han finner Constance döende i sitt rum. Hon har fortfarande styrkan att förklara sin kärlek till honom och ber honom aldrig glömma henne. D’Artagnan håller henne i sina armar tills hon tar sitt sista andetag. Hans sorg och vrede är obeskrivlig. Han svär att hämnas Constance död och ser det nu som sitt livs viktigaste uppgift att stoppa Milady en gång för alla.

Musketörerna – D’Artagnan, Athos, Porthos och Aramis – förenas i sin sorg och sitt hat mot Milady. De följer hennes spår och lyckas slutligen gripa henne efter en dramatisk jakt. De för henne till en avlägsen plats där de samlar några av dem som lidit mest av hennes brott. Här hålls en improviserad rättegång, där Miladys gärningar avslöjas en efter en. De vittnen som samlats kan bekräfta hennes många brott: mord, bedrägeri, förförelse och förräderi.

Ett av de viktigaste vittnena är en bödel från Lille. Han berättar att Milady en gång dömdes för grova brott och att det var han själv som märkte henne med fleur-de-lis, den brännmärkning som Athos en gång upptäckte på hennes axel. Bödeln avslöjar också att Milady har förstört livet för hans egen bror. Med alla bevis och vittnesmål är domen självklar: Milady de Winter döms till döden för sina brott. Hon vädjar för sitt liv, men ingen av de närvarande har något förtroende kvar för henne. Bödeln verkställer domen, och Miladys liv tar slut där, utan försoning och utan nåd.

Efter Miladys död återvänder vännerna till armén och försöker återgå till sina liv. Men deras äventyr är inte riktigt slut. När de når armélägret grips D’Artagnan plötsligt och förs inför Richelieu. Kardinalen anklagar honom för att ha agerat mot rikets intresse, men D’Artagnan är inte längre den unge och osäkra pojke han var när han först anlände till Paris. Han visar Richelieus eget brev, det som Athos stulit från Milady – brevet där kardinalen gett Milady tillåtelse att handla i hans namn. Brevet är ett bevis på att Richelieu själv givit order om brott.

Richelieu, som är både smart och cynisk, inser att han inte kan vinna mot D’Artagnan och musketörerna denna gång. Istället för att straffa dem, erbjuder han D’Artagnan en befordran till löjtnant i musketörerna. Richelieu skriver genast ett nytt brev där han officiellt utnämner D’Artagnan till löjtnant och stämplar det med sitt sigill. Det är en stor ära och ett erkännande av D’Artagnans mod, lojalitet och skicklighet.

D’Artagnan är dock fortfarande trogen sina vänner och erbjuder brevet till dem. Athos, Porthos och Aramis tackar dock nej, var och en med sina egna skäl: Athos längtar tillbaka till sitt gamla liv, Porthos drömmer om rikedom och ett bekvämt liv, och Aramis vill fortsätta sina religiösa studier. D’Artagnan accepterar till sist befordran, även om han gör det med sorg i hjärtat efter allt han förlorat.

De fyra vännerna skiljs nu åt, men deras vänskap och minnen av äventyren tillsammans lever kvar. D’Artagnan blickar mot framtiden med stolthet, beslutsamhet och vetskapen om att han, tack vare sitt mod och sin lojalitet, har vunnit både ära och respekt – även om priset var högt.