Skattkammarön (Nybörjare)

Den mystiske sjömannen på värdshuset

Jim Hawkins bor på ett litet värdshus. Värdshuset heter Admiral Benbow. Det ligger nära havet i England, inte långt från staden Bristol. Jim bor där med sin mamma och sin pappa. De jobbar hårt på värdshuset varje dag. Det är ett enkelt liv men ett lugnt liv – i alla fall till en början. En dag, när Jim är ute vid vägen, ser han en gammal man komma gående. Mannen är stor och kraftig. Hans ansikte är brunt och väderbittet av solen och havet. Han har ett långt ärr tvärs över kinden. Han bär en stor och tung säck på ryggen. Han sjunger en gammal sjösång med hög röst när han går längs vägen. Mannen stannar och tittar på värdshuset noga.

“Har ni ett rum?” frågar mannen. “Det här verkar vara ett bra ställe.” Jim och hans familj säger ja. Mannen betalar och flyttar in.

Mannen kallar sig “Kaptenen”. Men det är inte hans riktiga namn. Hans riktiga namn är Billy Bones, men Jim vet inte det ännu. Kaptenen pratar inte mycket. Han är inte vänlig mot gästerna. Han sitter gärna ensam och tittar ut mot havet med ett glas rom i handen. Han ser alltid ut som om han väntar på något – eller är rädd för något. Snart ber Kaptenen Jim om hjälp. Han tar fram ett silvermynt och säger: “Jag betalar dig ett mynt varje månad. Du ska titta efter en man för mig. Mannen har ett ben av trä. Han är sjöman precis som jag. Om du ser honom, kom och säg till mig direkt.” Jim tycker att det verkar konstigt, men han tar myntet.

På kvällen berättar Kaptenen historier för gästerna på värdshuset. Historierna handlar om sjörövare, om skatter på avlägsna öar och om farliga stormar till havs. Historierna är spännande, men de är också skrämmande. Kaptenen dricker mycket rom och blir hög och bullrig. Han sjunger gamla piratvisor och slår handen i bordet. Gästerna på värdshuset är rädda för honom. Ingen vågar gå tidigt hem. Ingen vågar heller säga till honom att tystna. Dagarna går. Jim och hans mamma och pappa jobbar på värdshuset. Men sedan händer något sorgligt. Jims pappa blir mycket sjuk. Han ligger i sängen länge och kan inte arbeta. Jim är ledsen. Han oroar sig för sin pappa och han oroar sig för hela familjen. Det är en tung och svår tid.

En dag dyker en ny man upp på värdshuset. Hans namn är Black Dog. Han är en gammal sjöman och ser farlig ut. Han har bara två fingrar på en av händerna. Han frågar efter Kaptenen och Jim tar honom dit. Billy Bones ser Black Dog och blir först blek, sedan röd i ansiktet. De sätter sig ner vid ett bord och börjar prata med låga röster. Jim kan inte höra vad de säger. Men snart höjs rösterna. De börjar bråka. Sedan slåss de! Kaptenen tar fram ett svärd. Black Dog skär sig och springer ut ur värdshuset med Kaptenen efter sig. Utanför stannar Kaptenen och tittar på Black Dog som försvinner bort längs vägen.

Sedan faller Kaptenen. Han faller rakt ner på marken framför dörren. Doktorn Livesey, en klok och snäll man, kommer och undersöker honom. Doktorn säger att Kaptenen har haft ett slaganfall av all rom han dricker. Han måste vila och han får absolut inte dricka mer. Under de här dagarna dör Jims pappa. Det är en mycket svår tid. Jim är inte längre ett vanligt barn som bara leker och hjälper till. Han måste ta ansvar. Han måste hjälpa sin mamma och tänka på vad som är rätt. Det är svårt, men Jim är stark. Han växer upp snabbt och han blir modigare än de flesta barn behöver vara.

En kall och mörk dag kommer en ny besökare. Han är blind. Hans namn är Pew och han är en gammal pirat. Trots att han inte kan se är han farlig och hotfull. Han griper tag i Jim och ber honom visa vägen till Billy Bones. Pew tar Kaptenenens hand och lägger ett litet vikt papper i den. Det är det svarta märket – ett dödsbudskap bland pirater. Det betyder: din tid är slut. Det är det värsta en pirat kan få.

Billy Bones läser pappret. Hans ansikte blir grått. Han ser ut som om hela världen faller samman runt honom. Sedan faller han igen – och den här gången reser han sig inte. Billy Bones är död. Hans hjärta har gett upp. Jim och hans mamma är ensamma och rädda. De vet att pirater kan komma tillbaka och leta efter något som Bones hade med sig. De öppnar hans gamla träkista för att ta de pengar han är skyldig dem. Inne i kistan hittar Jim ett paket inlindat i vaxat tyg. Han tar det med sig.

Strax hörs röster och tunga steg utanför. Det är Pew och hans piratgäng som söker igenom värdshuset. Jim och hans mamma flyr ut i mörkret och gömmer sig längs vägen. Plötsligt hörs hästhovar. Tullryttare rider snabbt längs vägen. Pew försöker fly men han ser ingenting i mörkret. En häst trampar på honom och Pew dör på vägen. De andra piraternas springer och försvinner in i skogen.

Jim öppnar paketet från kistan. Inuti finns en gammal karta av en tropisk ö. På kartan finns ett rött kryss och några ord. Det är en skattekarta. Den visar var den berömde piraten Captain Flints enorma skatt är gömd – ett berg av guld och silver. Jim förstår att den här kartan kan förändra allt. Men han förstår också att den är mycket farlig. Redan nu har den kostat flera liv.

Kartan, planen och avfärden från Bristol

Jim tar paketet med skattekartan och rider till doktor Livesey. Doktorn tittar på kartan noga och länge. Hans ögon blir större och större. Han säger att de måste visa kartan för Squire Trelawney också – en rik och mäktig adelsman som bor i ett stort hus nära byn. De rider dit tillsammans.

Squire Trelawney är en stor och livlig man med ett rött ansikte och ett högt skratt. När han ser kartan hoppar han nästan upp från stolen. Han slår händerna mot bordet och ropar att detta är den chansen som alla äventyrare drömmer om. Captain Flints skatt är känd bland sjömän som den största skatten som någonsin gömts på en ö. Ingen har hittat den. Nu kanske de kan göra det. “Vi rustar ut ett skepp!” säger Trelawney. “Vi åker till ön och tar skatten! Jim – du följer med!”

Doktor Livesey ler men är mer försiktig. Han säger att de måste vara tysta. Ingen annan får veta om kartan. Men Trelawney är inte en man som är bra på att hålla hemligheter. Han är för glad och för uppspelt. Det är ett problem – men det förstår inte Jim ännu. Jim är glad och rädd på samma gång. Han ska följa med som skeppspojke. Det är inte en stor roll, men Jim tar den på allvar. Han ska arbeta hårt och göra sitt bästa. Det är hans första riktiga äventyr och han vill inte missa det.

Trelawney åker till Bristol för att hitta ett skepp och en besättning. Det tar några veckor. Sedan skriver han ett brev till Jim och doktor Livesey. Han har hittat ett bra skepp. Det heter Hispaniola. Han har också hittat en kock – en man som Trelawney beskriver som den bäste och klokaste sjömannen han någonsin träffat. Jim åker till Bristol och hittar Trelawney nere vid hamnen. Hamnen är full av liv – skepp, rep, lådor, sjömän som ropar och bär tunga saker. Det luktar salt och tjära och fisk. Jim tycker om det direkt.

Trelawney tar Jim med sig för att träffa kocken. Mannens namn är Long John Silver. Han har ett ben av trä och går med en krycka, men han rör sig snabbt och säkert trots det. Han är stor och kraftfull med ett brett leende och en papegoja på axeln. Papegojans namn är Captain Flint.”Välkommen, min pojke!” säger Silver med ett varmt skratt. “Jag hör att du ska vara med oss på resan. Utmärkt! Vi ska bli goda vänner, du och jag.”

Jim gillar Silver direkt. Det är omöjligt att inte göra det. Silver är rolig och klok och berättar bra historier. Han förklarar saker på ett enkelt och tydligt sätt. Han lyssnar när Jim pratar och tar honom på allvar, inte som ett barn utan som en ung man. Jim känner sig viktig och sedd när han är med Silver. Men det finns något annat också. Någonstans i bakgrunden av Jims tankar sitter en liten oro. Han minns att Billy Bones ville att han skulle hålla utkik efter en enbenig sjöman. Den mannen är Silver. Men Silver verkar inte farlig alls. Han verkar snäll och hjälpsam. Jim bestämmer sig för att Bones bara var en gammal och paranoid man.

Kaptenen på Hispaniola heter Alexander Smollett. Han är en sträng och allvarlig man med en rak rygg och ett hårt ansikte. Han är inte glad och uppspelt som Trelawney. Han är lugn och noggrant tänkande. Och han är inte nöjd. Smollett ber att få tala med Trelawney och doktor Livesey privat. Jim är inte med, men han hör lite av samtalet. Smollett säger att han inte litar på besättningen. De vet för mycket. De vet vart skeppet ska åka. De vet att det finns en skatt. Det är information som Trelawney har delat med sig av på ett slarvigt sätt. Smollett säger att det är farligt. Trelawney blir arg och säger att Smollett är för pessimistisk. Men doktor Livesey lyssnar noga på kaptenen.

Skeppet avgår. De seglar ut från Bristol och kursen är satt mot den avlägsna ön på kartan. De första dagarna är fina. Havet är blått och vinden är bra. Jim jobbar som skeppspojke och lär sig snabbt. Han lyssnar och tittar och försöker förstå hur allt fungerar. Men sedan försvinner förste styrmannen Arrow. Han var en dålig styrman – han drack för mycket och skötte inte sitt arbete. En natt i en storm är han borta. Han har förmodligen ramlat överbord. Ingen är förvånad. Ingen saknar honom särskilt mycket.

En natt kan Jim inte sova. Han klättrar ner i ett stort fat med äpplen på skeppets däck för att ta ett äpple. Men inne i fatet somnar han nästan. Plötsligt hör han röster nära fatet. Någon sätter sig mot fatet och börjar prata. Jim känner igen rösten direkt. Det är Long John Silver. Jim sitter alldeles stilla och lyssnar. Hans hjärta slår fort och hårt.

Silver pratar med en av de andra sjömännen. Han talar om Captain Flints skatt. Han talar om vad de ska göra när de hittar den. Han talar om att döda kapten Smollett, Trelawney och doktor Livesey när skatten är i deras händer. Han pratar om det lugnt och metodiskt, som om han planerar en vanlig arbetsdag. Jim förstår det med fasa. Silver och en stor del av besättningen är gamla pirater från Captain Flints egna mannar. De planerar myteri. De tänker ta skatten och döda alla som inte är på deras sida. Jim väntar tills rösten tystnar och männen går därifrån. Sedan kryper han ut ur fatet med skakande händer och benen. Han hittar kapten Smollett, Trelawney och doktor Livesey och berättar allt han har hört. De lyssnar allvarligt. De vet att de är i stor fara. Men de vet också att det är för sent att vända hem.

Ön och myteriet bryter ut

Hispaniola seglar sakta in mot ön och ankrar på grunt vatten inte långt från stranden. Jim tittar ut över reling och ser ön för första gången. Den är grön och tät med höga träd och mörka klippor. Fåglar flyger upp ur skogen med höga skrik. Det blåser en varm och fuktig vind från land. Ön ser vacker ut på håll, men det finns något obehagligt med den också. Något tungt och tyst som gömmer sig under det gröna. Alla på skeppet känner det. Stämningen är spänd och farlig. Jim vet vad Silver och hans män planerar. Kapten Smollett vet det också. Men de kan inte visa att de vet. De måste låtsas som att allt är normalt. Det är en svår och obehaglig lek.

Smollett bestämmer sig för att låta en del av besättningen gå i land i båtar. Det är ett riskabelt beslut, men han vill hålla männen sysselsatta och se vad de gör. Silver går med i land med en grupp av sina egna man. Jim tittar på dem och fattar plötsligt ett beslut. Han hoppar ner i en av båtarna utan att säga något till någon. Ingen hinner stoppa honom. Båten når stranden och Jim springer in i skogen på egen hand. Han vet att det är dumt. Han vet att det är farligt. Men han kan inte hålla sig. Något drar honom in bland träden.

Jim springer länge. Sedan stannar han och lyssnar. Han hör röster inte långt borta. Han smyger fram och tittar mellan träden. Han ser Silver prata med en av de lojala sjömännen – en man som heter Tom. Silver försöker övertala Tom att gå med i myteriet. Tom säger nej. Han är en ärlig man och han vill inte bli en pirat. Då förändras Silver. Det vänliga leendet försvinner. Hans ögon blir kalla och hårda. Han tar sin krycka och slår ner Tom med ett enda hårt slag. Sedan tar han sin kniv.

Jim ser allt. Han kan inte röra sig. Han kan knappt andas. Den Long John Silver som skrattar och berättar roliga historier och kallar Jim “min pojke” – den mannen finns inte. Den mannen var aldrig verklig. Det är det som är det värsta. Jim förstår att Silver hela tiden har spelat en roll. Bakom den vänliga masken gömmer sig en kall och beräknande mördare. Jim springer. Han springer så fort han kan, in i skogen, bort från Silver och bort från stranden. Grenarna slår mot hans ansikte och rötterna tar tag i hans fötter men han slutar inte springa.

Plötsligt ser han en rörelse mellan träden. Något – eller någon – rör sig snabbt och konstigt. Jim stannar. Han är rädd att det är en av piraternas. Men det är inte det. Mannen som stiger fram ur skogen ser ut som om han kommit från en annan värld. Hans kläder är trasiga och gjorda av gammalt djurskinn. Hans hår och skägg är långa och toviga. Hans ögon är stora och ser åt lite olika håll. Han rör sig ryckigt och konstigt, som en person som glömt bort hur man är bland andra människor.

“Hej!” säger mannen. “Jag heter Ben Gunn.” Ben Gunn berättar sin historia med snabba och kaotiska meningar, som hoppar hit och dit. Han var sjöman på ett skepp som letade efter Captain Flints skatt för länge sedan. Besättningen hittade ingenting och blev arg och trött. De lämnade Ben Gunn ensam på ön som straff. Det var för tre år sedan. Sedan dess har han levt ensam bland träden och klipporna.

Ben Gunn är märklig och lite rolig, med sitt konstiga sätt att prata och sin fasta önskan om lite ostmacka. Men han är inte dum. Och han har en hemlighet. Under de tre långa åren ensam på ön hittade han Captain Flints skatt. Han grävde upp den och gömde den i en stor grotta långt in på ön. Han vet var den är. Det är viktig information – men Jim förstår inte hur viktig ännu. Sedan hör Jim kanoneld från havet. Något händer vid skeppet och vid stranden. Jim springer tillbaka mot kusten.

Det visar sig att piraternas har tagit kontrollen över Hispaniola. Kapten Smollett, doktor Livesey, Trelawney och ett litet fåtal lojala man har tagit sig i land och sökt skydd i en gammal stockad – en liten fästning av stockar och trä som någon byggt på ön tidigare. De har mat och vapen men de är få. Piraternas attackerar. De skjuter och stormar mot stockaden. Det är en hård och blodig strid. Några på båda sidor dör och skadas. Men de lojala männen håller stockaden. Piraternas drar sig tillbaka för stunden.

Jim hittar stockaden och återförenas med sina vänner. De är trötta och oroliga men levande. Kapten Smollett är skadad men leder ändå gruppen med fast hand. Men Jim kan inte sitta still. En natt, när de andra vilar, smiter han ut ur stockaden ensam. Han har sett Ben Gunns lilla hemmabyggda båt gömd längs stranden. Hans plan är att ta sig ut till Hispaniola och göra skeppet obrukbart för piraternas.

Han hittar båten och paddlar ut i mörkret. Han hittar Hispaniola och klättrar ombord. De flesta pirater är i land. Den ende kvar ombord är en skadad pirat vid namn Israel Hands. Hands är farlig trots sitt sår. Han låtsas vara svag men är inte det. Jim säger att han tar kommandot över skeppet. Han seglar Hispaniola norrut längs öns kust och strandar det på en sandbank. Nu kan piraternas inte använda det. Men Hands angriper honom med en dolk. Jim försöker springa men det finns ingenstans att ta vägen på det lilla skeppet. Hands kastar dolken och träffar Jim i axeln. Jim tar fram två pistoler och skjuter. Hands faller i havet. Jim klättrar ner från skeppet och går tillbaka mot stockaden i mörkret. Han har förändrats. Pojken från Admiral Benbow finns knappt kvar.

Fånge hos Silver och den tomma skatten

Jim går tillbaka till stockaden i mörkret. Han är trött och hans axel gör ont där dolken träffade honom. Han tänker på sina vänner och på en varm plats att sova på. Han öppnar dörren till stockaden och kliver in. Men något är fel.

Det är för mörkt. Det är för tyst. Och sedan, i det svaga skenet från en lykta, ser Jim ansikten som han inte förväntar sig. Pirater. Stockaden är full av pirater. Och mitt bland dem, med sin krycka och sin breda kropp och sin papegojan på axeln, står Long John Silver.”Välkommen tillbaka, min pojke,” säger Silver. Hans röst är lugn och vänlig som alltid. Men Jim vet nu vad den rösten kan dölja.

Silver förklarar vad som har hänt. Doktor Livesey, kapten Smollett och de andra har slutit en uppgörelse med piraternas under natten. De lojala männen fick lämna stockaden och gå fria. I utbyte fick piraternas stockaden, provianterna – och skattekartan. Jim kom inte med i den uppgörelsen. Han var inte där. Nu är han ensam bland fiender. Jim är rädd, men han låter det inte synas mer än han måste. Han tittar Silver rakt i ögonen och säger att han inte är rädd för att dö. Han säger att han har gjort saker som Silver inte vet om – han har strandat skeppet och dödat Israel Hands. Han säger det inte för att skryta utan för att visa att han inte är ett vanligt barn som kan skrämmas lätt.

Silver lyssnar. Hans ögon är svåra att läsa. Men han nickar långsamt. Några av de andra piraternas blir arga. De vill döda Jim direkt. De ser honom som en fiende och ett problem. Men Silver höjer handen och säger nej. Jim är under hans beskydd. Den som rör pojken svarar inför honom.

Det är ett märkligt ögonblick. Silver är en mördare och en lögnare. Men han skyddar Jim på riktigt. Det är svårt att förstå varför. Kanske är det för att Silver respekterar Jim på ett äkta sätt. Jim är modig och klok och Silver ser det. Kanske ser Silver något av sig själv i pojken. Eller kanske är det bara för att Silver alltid tänker ett steg längre än alla andra – och Jim kan vara användbar. Det är svårt att veta vad som är sant i Silver. Det är alltid svårt. Nästa dag kommer doktor Livesey till stockaden. Han har kommit för att behandla de pirater som är sjuka. Det är ett konstigt och nästan komiskt ögonblick – en läkare som tar hand om sina egna fienders med samma lugna och professionella hand som om de vore vanliga patienter. Piraternas tar emot hans hjälp utan att tacka honom. Livesey arbetar tyst och metodiskt.

När Livesey undersöker Jim viskar han till honom. Han säger att Jim inte ska gå någonstans. Han säger att Silver ska akta sig – något i planen stämmer inte. Jim förstår inte exakt vad Livesey menar, men han ser att doktorn inte är rädd. Det ger Jim lite styrka. Livesey viskar också något till Silver, men vad han säger kan Jim inte höra. Silver lyssnar och ser eftertänksam ut. Det är tydligt att Livesey vet något som Silver inte vet. Silver gillar inte att inte veta saker.

Nästa dag ger sig gruppen av mot skattens plats. Silver leder vägen med kartan i handen. Jim går bredvid honom med händerna bundna men utan att klagas. De andra piraternas följer efter, högljudda och glada. De tror att skatten snart är deras. De skrattar och pratar om vad de ska göra med guldet. De ska köpa hus. De ska köpa skepp. De ska aldrig mer jobba. I skogen hittar de ett skelett. Det ligger på marken med armarna utsträckta. Armarna pekar i en riktning – mot skattens plats. Någon har lagt det så med flit, för länge sedan. Det är ett kusligt och obehagligt syn och de vidskepliga piraternas tiger.

Sedan hörs en röst från skogen. Det är en röst som sjunger – en gammal och hemsökt visa. Piraternas stannar och tittar på varandra med blekan ansikten. De känner igen visan. Det är Captain Flints visa. Men Captain Flint är död sedan länge. Det är Ben Gunn som ropar och sjunger från sin gömplats bland träden. Men piraternas vet inte det. De tror att det är Captain Flints spöke som förföljer dem. De muterar och ser sig nervöst om. Några vill vända om. Silver trycker på dem och säger att spöken inte finns, men hans egna röst skakar lite. De hittar platsen på kartan. De börjar gräva. Men det tar inte lång tid förrän spaden träffar något tomt. De gräver mer. De gräver snabbt och desperat. Ingenting. Skattkistan är tom. Någon har redan tagit allt.

Piraternas vrede är enorm och omedelbar. De svär och skriker. De pekar på Silver och på Jim. Silver är lurad. Kartan var värdelös. Nu vill de döda honom och pojken och alla som är inblandade. Men innan de hinner göra något smäller ett skott. Sedan ett till. Och sedan springer doktor Livesey, Ben Gunn och de lojala männen fram ur skogen med vapen i händerna. Piraternas är omringade och chockade. De flyr in i skogen och splittras. Det är över snabbt.

Livesey förklarar vad som har hänt. Ben Gunn hittade skatten för länge sedan, under sina tre ensamma år på ön. Han grävde upp allt guld och bar det bit för bit till sin grotta i berget. Skatten finns – men den har inte legat under marken sen länge. Den är redan i säkert förvar. Piraternas kämpade och mördade och planerade – och allt var för ingenting.

Skatten, hemresan och vad som lämnades kvar

Stämningen på ön förändras på ett ögonblick. Piraternas är borta – spridda i skogen och besegrade. De lojala männen står kvar och tittar på varandra. Sedan börjar någon skratta. Sedan en till. Det är en lättnad som är så stor att den nästan gör ont. Nu börjar det riktiga arbetet. Ben Gunn leder dem till sin grotta långt in i berget. De går genom trånga gångar av sten med lyktor i händerna. Och sedan öppnar sig grottan – och Jim stannar och kan inte röra sig på en lång stund.

Guldet är överallt. Mynt i högar. Guldtackor staplade mot väggarna. Ädelstenar som glimmar i lyktsken. Rubiner och smaragder och diamanter. Det är mer rikedom än Jim någonsin sett eller kunnat föreställa sig. Det är Captain Flints skatt – allt det guld som mördades och stjals och gömdes under så många år av blod och ondska. Det ligger nu stilla och tyst i bergets mage och väntar. De börjar bära ut guldet. Det är hårt och långsamt arbete. De bär säckar och lådor och kistor från grottan ner till stranden och sedan ut till Hispaniola. Det tar många dagar. Alla jobbar – doktor Livesey, Trelawney, Jim och de lojala männen. Även Ben Gunn bär och hjälper, glad och pratglad som alltid.

De skadade piraternas lämnas kvar på ön. De är för få och för svaga för att vara ett hot längre. Smollett ger dem mat och verktyg och ammunition. Det är mer än de förtjänar, säger Trelawney. Men Smollett är en rättvis man. Silver hålls ombord som den ende riktiga fången. Han är lugn och artig och hjälpsam som alltid. Han ler och pratar och beter sig som om ingenting hänt. Det är omöjligt att veta vad han tänker. Det är alltid omöjligt att veta vad Silver tänker.

Hispaniola lyfter ankaret och seglar bort från ön. Jim sitter vid relingen och tittar på ön som sakta krymper bakom dem. De gröna bergen. De mörka skogarna. Stränderna där så mycket blod spillts. Han är glad att lämna den. Men han kan inte sluta titta förrän ön är helt borta bakom horisonten. De seglar länge. Besättningen är trött men lycklig. Ingen misstänker någon. Ingen lyssnar vid dörrar eller gömmer sig i äppelfat. De äter och sjunger och sover gott om nätterna.

Vid ett stopp längs kusten av Spanska Amerika händer något som ingen är riktigt förvånad över. Skeppet ankrar nära en liten hamnstad för att fylla på med mat och vatten. På morgonen när de ska ge sig av är Silver borta. Han har tagit en liten roddbåt och en påse med mynt och försvunnit i natten. Smollett lyssnar på rapporten med ett stelt ansikte. Han säger ingenting länge. Sedan säger han att de ger sig av. De ska inte jaga Silver.

Jim sitter tyst och tänker på Silver. Han vet att han borde vara glad att mannen är borta. Silver är en mördare och en bedragare som förstört liv på många hav. Men Jim är inte glad. Inte ledsen heller. Han känner något mer komplicerat – något som inte har ett enkelt namn. Silver är för smart och för levande för att sitta i ett fängelse. Jim tror att Smollett vet det också. Papegojans sitter kvar på skeppet. Den ropar Silver, Silver, Silver i dagar efteråt tills ingen orkar lyssna längre.

Hispaniola seglar in i Bristol hamn en grå och kall morgon. Hamnen ser exakt likadan ut som när de lämnade den. Samma skepp. Samma lukter. Samma röster och buller. Men Jim är inte samma person som lämnade den. Skatten delas upp. Det är mycket guld och alla får en stor del. Trelawney är generös och rättvis. Doktor Livesey tar sin del med ett stilla leende. Kapten Smollett tackar alla med enkla och korta ord. Jim tar sin del och vet inte riktigt vad han ska känna.

En del av skatten hittades aldrig. En del av Captain Flints guld saknas fortfarande. Tre av piraternas är kvar på ön – levande, ensamma och med hemligheter som ingen känner till. Kanske gömde de undan guld för sig själva. Ingen vet. Och ingen åker tillbaka för att ta reda på det. Jim tänker ibland på det guldet. Han tänker på det på nätterna, när han inte kan sova. Han hör havet mot stränderna. Han ser silver glimma i mörkret bakom ögonlocken. Han hör en papegoja som ropar namn på gamla pirater – namn på döda män och glömda platser.

Han vaknar och väntar på att hjärtat ska sluta slå så fort. Någon frågar honom ibland om han vill åka tillbaka. Det finns ju guld kvar. Pengarna ligger och väntar på någon som är modig nog. Jim skakar alltid på huvudet. Han svarar kort och bestämt. Ön är förbannad, säger han. Och man tror honom.

Det är inte ett lyckligt slut på det sättet som barn brukar önska sig i sagor. Skatten är hittad men den ger ingen sann lycka. Vännerna lever men de är förändrade. Äventyret är över men det försvinner aldrig riktigt. Det sitter kvar i kroppen och i tankarna och i drömmarnas mörka hörn. Det är precis det som gör Skattkammarön till mer än en vanlig berättelse om pirater och guld. Det är en historia om vad äventyr verkligen kostar – och vad det gör med en människa som upplever det för ung.